Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Vi tränga åter fram mot söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3io TIBETANSKA ÄFVENTYR
hade de icke anat då de på morgonen begåfvo sig ut för att
få färskt kött.
En stund senare satt jag åter i mitt bekväma jurt. Hur
skönt och ljufligt det kändes att åter vara »hemma» kan icke
beskrifvas. Min önskan att få se Lassa hade väl icke blifvit
uppfylld, men det var en stor tillfredsställelse att veta att jag
vågat äfventyret ända ut och ända tills jag mött absolut
oöfverstigliga hinder som korsa alla mänskliga beräkningar, och
jag hade fått sätta mitt eget mod på eldprof och pröfva min
uthållighet i vansinniga strapatser. Hvad som nu återstod af
färden borde vara rena bagateller i jämförelse med hvad vi
hade bakom oss.
Tjernoff hade glad och munter sällat sig till de /åra med
eftertruppen och skött sig så bra att han förlorat blott två
hästar och två kameler; den ena af dem var min trogna veteran
från 1896.
Sedan jag inspekterat lägret fick Tjerdon göra i ordning
ett varmt bad — jag hade ju icke tvättat mig på en månad —
och han fick byta vatten tre gånger innan jag blef ren. För
evigt tog jag farväl af mina mongoliska trasor och uppträdde
åter i europeisk dräkt. Och sedan hägrade Lassafärden för
mig som ett minne, en flyktig episod, en liten parentes i den
stora resans gång.
Redan följande dag bröto vi upp till den punkt hvarifrån
det stora uppbrottet skett. Här och hvar i backarna lågo
kadavren af hästar som dukat under medan vi varit borta.
Kamelerna hade däremot hämtat sig betydligt. Värst var det
med Muhammed Tokta, som alltjämt klagade öfver sitt hjärta
och som anbefalldes att hålla sig i fullkomlig stillhet.
Efter Ördeks återkomst hade alla fruktat det värsta, men
nu rådde åter hög stämning. Kosackerna gjorde sig en bala-
laika, och med den, en tibetansk flöjt, en tempelklocka, ett
pai upp- och nedvända kastruller, speldosan och fyra friska
strupar gafs den sista hvilodagen midt i värsta hällregnet en
dråplig konsert, som väckte stort jubel.
Den 25 augusti lämnade vi definitivt hufvudkvarteret och
Ladak var nu vårt mål. Dock hade jag beslutit att icke styra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
