Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Vi tränga åter fram mot söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI TRÄNGA ÅTER FRAM MOT SÖDER 3 I 5
Följande morgon kom traktens »bombo» med sin stab på
besök. Han tiggde och bad att vi skulle vända om och han
lofvade att skaffa proviant, hästar, får och allt hvad vi kunde
önska, blott vi behagade styra kosan mot Ladak. Men om
vi hade för afsikt att gå mot Lassa, måste han först ditsända
en kurir för att inhämta order. Då jag på ett höfligt sätt
bad honom dra dit pepparn växer och icke lägga näsan i
mina förehafvanden, invände han resigneradt och oförskräckt:
»ni kan gärna ta lifvet af oss, men så länge vi ha det i behåll
skola vi söka förhindra ert tåg mot söder».
Emellertid hade lilla jollen blifvit färdig och, sedan jag
gifvit kosackerna befallning att tåga med karavanen nedför floden
på dess högra strand, besteg jag min gamla farkost och dref,
med Ördek till besättning, utför den mäktiga floden i svind-
lande fart. På krönet af en lodrät klippa hade tibetanerna sitt
läger; båten drifver alldeles under dem och i detta ögonblick
uppgifva de vilda tjut och gestikulera med armar och ben;
de kunna lätteligen döda oss genom att vräka ned stenblock
öfver oss, men nej, nu äro vi förbi den kritiska punkten och
susa vidare utför krökarna mellan dessa höga okända stränder.
Jag hade min plats ordnad med kuddar och filtar och satt
som i en länstol. Det var en härlig och vederkvickande färd.
Sedan vi tillbringat natten vid stranden tillsammans med
de våra och tibetanerna, fortsatte vi på samma sätt. Floden
vidgade sig efterhand till 500 m. bredd. I söder tyckes ett
världshaf utbreda sig, åt detta håll skönjes intet land. Blott
på vänster hand synes den bergarm som står på östra stranden
af den väldiga sjön Selling-tso. I det varma, härliga vädret
som ger upphof till luftspegling, tyckes hela kedjan sväfva
ett stycke ofvanför jorden; och våra kameler, som synas i
fjärran, tyckas gå på höga smala styltor. Nu är floden ett
par kilometer bred och slutligen rycka stränderna tillbaka; i
ett storartadt, trumpetformigt ästuarium tömmer sig Satju-sangpo
i Selling-tso. Ett hänförande panorama upprullar sig framför
oss; ännu långt ute på sjön gungar jollen i grågrumligt flod-
vatten, men längst bort skimrar sjön i en blågrön tängslande
färgton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
