Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Vi tränga åter fram mot söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
5l6
Dock det är sent och sjögången hård, vi göra en lof till
den punkt vid stranden där ett par af de våra vänta oss med
hästar för att föra oss till det nya lägret i närheten af tre
tibetanska tält.
Karavanen hade under min flodfärd varit kringsvärmad af
tibetanska ryttare, som oupphörligt hindrat kosackerna från att
köpa matvaror i tält som passerades. Dessa, som voro mera
hetlefrade än jag, läto då genom Lama säga, att första tibetan
som hädanefter kom inom skotthåll, skulle bli nedskjuten. Den
goda landtmilisen höll sig också för resten af den dagen på
behörigt afstånd och vi begagnade tillfället att köpa flera får
och allt som i mjölkväg fanns att tillgå, af våra närmaste nomad-
grannar.
Det var hög tid ty redan följande morgon anlände en
skara af öfver femtio ryttare och uppslogo sina tält i vår när-
het. ^ Några af dem underhandlade med Lama på neutralt om-
område, men jag lät säga att därest icke deras förnämste höfvits-
man personligen infann sig i mitt läger, så kunde det icke
bli någon palaver af.
Han tyckte nog att detta var ett hårdt villkor, ty han
funderade i tre timmar innan han kunde förmå sig att, till
fots och åtföljd af tio män med svärd, nalkas lägret, där han
placerades i kökstältet. Han var en gammal man med mycket
sympatiskt och vänligt utseende; för att förjaga hans rädsla
lät jag vefva upp speldosan, men icke ens Marseljäsen kunde
föimå honom att ändra en min; förmodligen trodde han att
det var en helvetesmaskin eller kulspruta, eller någon annan,
i bättre sällskap olämplig leksak. Just när Cavallerias släpande
och vemodsfulla toner smekte hans okänsliga öron, bad han
mig i bevekande ordalag att vända om, jag skulle få allt jag
behöfde till återtåget. Om icke, så bad han mig åtminstone
vänta tills han fick svar från »devaschung» i Lassa, dit han
genast skulle skicka ilbud. Svaret skulle vara här på fyra dagar.
Jag svarade blott att vi skulle gå raka vägen till Lassa. »Då
skola vi följa er och hindra er,» invände han, »vi få snart
förstärkning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
