Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Tibetanerna hejda oss med kavalleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
rata de fisk och säga att man lika gärna kan äta ödlor och
ormar. De hade därför haft ett rysligt besvär att komma åt
sin fiskstackare och hade, såsom de sade, hållit på att om-
komma på kuppen. En måse, som just fångat sitt rof, hade
hjälpt dem; med stenkastning tvingade de honom att släppa
sitt byte — så hade fångsten gått till, försäkrade våra nattvakter.
Nu skulle vi själfva visa dem hur man fångade fisk. Båten
sattes ihop och nedanför ett litet vattenfall utlades näten; jag
och Ördek manövrerade och i en handvändning hade vi 28
härliga fiskar, under det att kosackerna, som metade från strän-
derna lyckades icke mindre bra. De svarta tibetanerna, som
sutto likt kråkor och gapade i backarna, voro idel ögon, men
kunde icke förstå att man ville äta något så afskyvärdt som fisk.
Det var en ljuflig dag och en hänförande trakt. Jag lefde
blott på fisk en god vecka efteråt. Men här fanns också änder
i mängd; vid Selling-tsos strand höllo vildgäss till i stora flockar.
På stepperna betade kulaner och orongoantiloper. Kring den
vilda och skrofliga bergskedja vi hade strax i söder, kretsade
örnar, för hvilka de täcka klippdufvorna icke visade någon
fruktan.
På kvällen kom »bombon» med trettio man till mitt tält
och skänkte mig två får och tre byttor mjölk och nu fick han
se våra märkvärdigheter och var förtjust öfver de gåfvor han
fick, en revolver, sax, knif och ett tygstycke.
Dagen därpå redo vi genom en imposant klipp-port vidare
mot söder utmed stranden af Selling-tso. Jag red i förväg,
då ett par af männen i sporrsträck sprängde fram till mig
och rapporterade att Kalpet blifvit mycket sjuk. Dålig hade
han varit i flera dagar, men hade ändå god aptit. Nu fann
jag honom mera död än lefvande, liggande å en på marken
utbredd filt. Hans ögon hade ett strålande, intensivt, men
glasartadt uttryck, hans insjunkna kinder voro gula, läpparna
hvitgrå. Genast stannade vi och ett af tälten ordnades till
sjukhus. En stormby jagade öfver nejden, så våldsam att våra
lätta hyddor hotade att flyga sin väg, eller att tryckas ihop
af hagel och regn. Dystert och trist var det igen, vi hade
döden till gäst i karavanen. Den gamle Muhammed Tokta,
3 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
