Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Sjön Tjargut-tso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJOK TJAllGUT-TSO 5 3 1
oss blott vara i fred i vårt eget land». — En gång kommer
dock turen äfven till Tibet.
Så skref jag i min dagbok på stranden af Nakktsång-tso
och hvad jag då förutsåg, har redan nu inträffat.
Medan karavanen gick tillbaka till vår gamla lägerplats vid
Jagju-rapga, lät jag Ördek ro mig öfver Selling-tso till samma
plats. Härifrån skulle nu återtåget anträdas — till Ladak och
tibetanerna visade beställsamt vägen. Emellertid valde jag en
sydligare kosa och gick öfver ett pass, så farligt och brant,
att, om en kamel halkat och fallit, han skulle ha kommit ned
som en råhackad biffstek. Det 84 :e lägret uppslogs på östra
stranden af sjön Tjargut-tso. Allt hvad man här såg var prakt-
fullt, tjusade ögat och gjorde sinnet gladt. Västerut når blicken
djupt in i sjöns fjordar som i en skog af sten. Tibetanerna
passade förträffligt i detta vilda landskap, som ej alls skämdes
af deras brokiga dräkter och krigiska rustning. På stranden,
en naturlig korso, kunde vi räkna 25 tält, utom våra, och
dock kampera de flesta soldaterna vid öppna eldar. Det myllrar
af folk och hästar; våra väktare voro nu 500 man starka.
I två dagar lågo vi kvar vid denna härliga vik och därunder
uppgjordes programmet för resan till Ladak. Hladje Tsering
meddelade att han fått befallning från Dalai Lama att till vårt
förfogande ställa så många lastdjur vi behöfde och jag be-
ställde genast fyrtio jakar som så fort som möjligt skulle an-
skaffas. Och så skänkte han mig två hvita hästar alldeles som
Kamba Bombo hade gjort, samt proviant, som äfven framdeles,
öfverallt utmed vägen skulle anskaffas. Märkvärdigt hyggliga
människor, tänkte jag.
Middagen den 19 september erbjödo oss tibetanerna ett
storartadt skådespel. Jag bad Hladje Tsering kommendera ett
par hundra man af sitt kavalleri att ordna sig på led, ty jag
ville fotografera dem. Men icke ens för höfdingarna var det
lätt att få dem att hålla sig i styr några minuter. Då jag-
bad att de skulle få sträcka sina svärd och lansar i luften
och denna order hörsammades, vaknade genast deras krigiska
instinkter, hästarna blefvo oroliga och hela skaran sprängde
bort under vilda tjut som till attack. När hela denna tygellösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
