Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Sjön Tjargut-tso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 TIBETANSKA ÄFVENTYR
hord bröt lös i karriär öfver steppen och deras vapen och
gehäng skramlade och skeno i solen, kunde man icke taga
sma blickar därifrån. Fotografiapparaten fick hvila, tills karlarna
hade lugnat sina krigiska sinnen och fått klart för sig att de’
nar det var fråga om fotografering, icke alls behöfde väsnas
och bråka så förtvifladt.
Den 20 september bådo oss tibetanerna att stanna ännu
en dag, emedan de hade en stor helgdag, som de ville fira
Med nöje gick jag in på förslaget, ty jag önskade göra en
roddfärd på vår fjärd. Khodai Kullu utnämndes till roddare
och så bar det västerut. Men då vi väl befunno oss på den
stora öppna vattenytan utbröt västlig storm och inom några
minuter var sjön våldsamt upprörd. Med susande fart drefvo
vi tillbaka mot stranden; vi hade hvar sin åra för att hålla
båten vinkelrätt mot våggången. I tätt packade led och orörliga
som bildstoder samlade sig tibetanerna på stranden för att
få se oss uppslukas af Tjargut-tso. Än försvann iollen för
deras blickar, sänkt i en vågdal, än lyftes den högt af en kam,
på hvars fräsande skumrygg den stampade och skälfde. Med
förfärande hastighet jagas vi af blåsten mot stranden, i nästa
ögonblick skola vi kastas upp på dess sandsluttning, för att
genast sugas ut igen och slutligen krossas i bränningen. Just
som båten af en väldig våg vräkes upp på stranden, hoppar
Khodai Kullu i vattnet, kosackerna springa ut i bränningen och
lyfta mig som på en bår upp på det torra och tibetanerna
skocka sig omkring oss för att öfvertyga sig om att jag ännu lefde.
Senare på dagen hade vi bättre lycka och återvände ej
förr än det var mörkt. Då blänkte eldarna i en långsträckt
rad och stranden tedde sig som en illuminerad hamnkaj.
Följande dag packade vi ihop. Karavanen hade order att
begifva sig till någon lämplig punkt väster om sjön. Jag
föredrog ensamheten i båten framför de 500 tibetanernas vapen-
brak och hästtramp och styrde med Kutjuk ut öfver Tjargut-tso.
Vi hade varma kläder med oss och proviant för tre dagar.
Utifrån sjön sågo vi ryttarnas långa svarta linjer försvinna bakom
bergen. Just då blåste det upp igen half västlig storm. Det
var föi sent att vända om. Några skyddande uddar funnos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
