Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Vägen till Ladak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 TIBETANSKA ÄFVENTYR
hand om honom och föra honom till lägret. Det led mot
slutet med vår karavan, som två dagar senare hade en af
sina hårdaste marscher. Kölden var skarp och det blåste inten-
sivt rakt emot. Man blir förlamad, genomisad, förstörd Både
de våra och tibetanerna gå till fots, men jag måste rida, jag
kan icke gå då vi ännu äro mer än 5000 m. högt. En kamel
lamnas, jag stannar hos honom, låter sprätta upp packsadeln
och han äter halmen med god smak, men orkar ej långt förr
an, han måste slaktas. Jag rider en bit till och finner två
andia kameler som ej orka följa karavanen. De nästa invali-
derna äro två hästar, som ledas af Kutjuk; den ene är den
jag red vid uppbrottet från Kaschgar för öfver två år sedan
den andre en af Kamba Bombos hästar. Det var ett sorofigt
läger. Muhammed Tokta var icke bättre, Almas sade sig vara
nästan blind, Khodai Kullu led af bergssjuka; de omhuldades
på bästa sätt. Nära halfva karavanen stod på sjuklistan.
I trakten af Setja (5048 m.) rastades, ty nu skulle de ut-
lofvade jakarna komma och bördorna borde därför fördelas
i mindre portioner, och dessutom hade vi att invänta alla de
man och djur, som voro på efterkälken. Kölden sjönk nu
till 18°, vintern hade gjort sitt intåg.
Med Tjernoff, Lama och en liten lätt karavan gjorde jag,
till tibetanernas förtviflan, en afstickare på fyra dagar mot söder
för att få en öfverblick öfver det storartade berglandskap som
utbiedde sig åt detta håll. Det var min afsikt att göra en
längre tripp m i det förbjudna området, men våra hästars kondi-
tion förbjöd alla extravaganser och, med en skara tibetaner
hack i häl efter oss, måste vi återvända till karavanen. Stor-
artadt och majestätiskt reste sig strax i söder det väldiga
massivet Schah-gandjum, öfverhöljdt med evig snö.
Vid 103 :e lägret togo vi farväl af Jamdu Tsering och
hans man, som fingo revolvrar och andra gåfvor, samt på
begäran ett intyg att de varit höfliga och skött sin tjänst till
mm fulla belåtenhet. En ny uppsättning af väktare, under
Jarvo Tsering skulle nu taga hand om oss, och nya jakar
buro vårt bagage; alla våra egna djur gingo nu utan bördor.
Den 18 oktober fingo vi göra bekantskap med saltsjön Lakkor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
