Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. En färd öfver Himalaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 tibetanska Äfventyr
rep och linor skötos och halades då jag och Schagdur upp
genom snön. Vi voro halfvägs då snöstorm utbröt, som svepte
hela moln af yrsnö genom denna förrädiska graf. Man blir
rof för den största spänning och ser på infödingarnas ansikts-
uttryck och rörelser, hvar passagerna anses särskildt allvarsamma.
»Här måste vi skynda oss, Sahib,» ropa de, då de komma
till en punkt känd för ymniga lavinras. Vi anstränga oss till
det yttersta tills vi nå en vidgning, där vi slå oss ned och
rasta i snön; platsen anses säker. På detta sätt eröfrar man
passet bit för bit, stormande förbi de kritiska lavinrännorna
Detta var i mars 1902; i början af januari voro snöför-
hållandena vida gynnsammare. Jag kunde då använda sommar-
vägen på dalens högra sida. Nu var stigen väl öfversnöad,
snön hade smält på ytan och åter frusit, en ny stig hade huggits
upp. Den lämnar dalbottnen till vänster, djupet tilltager, s^nart
befinna vi oss på ett Eiffeltorns höjd öfver densamma, man
hisnar, ett felsteg är en säker död. Jag har ett rep slaget
kring lifvet, ett par kulis gå framför, ett par bakom, färdiga
att hugga i om jag halkar, där den smala isgatan sluttar ut åt
afgrunden. Långa sträckor krypa vi på alla fyra; snart upphinna
vi dock vägbanarna, som hugga skåror i snöisen vid farliga
passager. Ändtligen nå vi randen af denna oerhördt branta
bergutlöpare. I djupet rakt under oss, liksom på bottnen af
en ättestupa, synes Baltals stationshus; dess tak är icke större
an ett frimärke, men så uppgår också höjdskillnaden till 700 m.
Passhöjden är blott 3500 m., eller 2000 m. lägre än många af
de pass vi korsat i Tibet.
Här stå vi nu och andas ut några minuter på gränsen
mellan den tibetanska och kaschmirska naturen. Bakom oss,
i öster, kala, snöklädda platåer, i väster ett landskap inbäddadt
i yppiga barrskogar. Det gäller nu att komma helskinnad ned
utför denna svindlande brant. Stigen löper i hundratals sick-
sackkrökar utmed sluttningen; jag glider och hasar ibland, men
kulis äro säkra på benen och strama linan, icke ett ögonblick
förlora de herraväldet öfver sin kropp; förlorade man fotfäste
på denna höjd, skulle man inom en half minut befinna sig
vid Baltal, men i ett oigenkännligt tillstånd. Med en känsla af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
