Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. En färd öfver Himalaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA
behag se vi stationshusets tak öka i storlek, vi skynda på stegen,
det ångar om oss, försiktigheten slappas, ehuru faran alltjämt
är stor. Slutligen taga vi de sista krökarna och ställa våra
steg till stationshuset för att hvila en timme.
Husets konstruktion förvånar mig; i dess inre synas en
mängd bjälkar och stockar kors och tvärs; det hela påminner
mig om Vegas innandöme, där dylika bjälkar voro beräknade att
taga emot ispressningen. Utan att fråga förstår jag anledningen,
ty en oerhördt våldsam blåst slår ned från passet, och Abdullah
förklarar sedan att i fyra månader på vintern nästan dagligen
dylik blåst vräker ned från passet. Det är den som sätter
lavinerna i gång och som gör att ett vanligt hus skulle blåsa
bort. Kring Baltal ligger marken också bar; snön är bortblåst;
men vi hafva icke hunnit långt ned i dalen, förr än den åter
blir ymnig och tröttande.
Hur härligt för en nordbo att vandra ned genom denna
dal. Furuskogen blir allt tätare och mäktiga nordiska tallar
sticka upp ur snön. Vinden hviskar vemodsfullt i deras kronor,
på 21/2 år hade jag icke lyssnat till dessa välkända ljud.
Uppgifna af trötthet hamnade vi sent omsider i Sonamargs
stationshus.
Inklämd i dalen försvinner denna lilla by som ett stoftkorn
vid sidan af de magnifika bergmassor, som resa sina tinnar
mot himlen och nu från hjässan till foten voro höljda i djup
snö. Man söker förgäfves efter ord för att gifva ett svagt
begrepp om denna storslagna och imposanta natur, som öfver-
träffar allt hvad jag förut i den vägen sett. Schweiz påminner
väl därom, men dess landskap är mera småtäckt — här i Sind-
dalen är allt tilltaget i så öfverväldigande dimensioner. Jag
skulle vilja bo en sommar i denna dal, det skulle vidga lungorna
och själens synvidd, man skulle känna sig glad och fri i denna
ljusa, friska luft och icke kunna se sig mätt på de djärft upp-
tornade bergmassorna, deras snöfält och skogar.
Men nu har jag icke tid att allt för länge njuta af denna
anblick, från stationshusets veranda. Schagdur, min »body
servant» som Lord Curzon kallade honom, förkunnar att supén
är serverad; den utgöres af te, bröd, ägg och kyckling, det
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
