Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. En åktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÅKTUR 373
skarpare i den magnifika allé, som likt ett dubbelt jättestaket
följer oss på sidorna ett par mil bortåt. Ännu har man icke
börjat dagen, vi möta sällan några vägfarande, vi behärska lands-
vägen oinskränkt och våra springare jaga fram med ursinnig
hastighet.
Redan efter en halftimme bytas hästar. Under tistelstångens
spets är en liten kort och stark tvärbom fästad, hvars ändar
med remtyg fastsurras vid hästarnas sadeldynor. En pinne,
fastgjord vid betslens innersidor tvingar hästarna att alltid
bibehålla samma afstånd från hvarandra. Det hela är mycket
enkelt, och inom två minuter är det nya hästparet förspändt
och så bär det af igen station efter station.
Vid Baramulla lämna vi Kaschmirs stora öppna dalvidgning,
[elum-floden kryper ihop för att i en trång, djup och pittoresk
dal genomskära bergen. Återstoden af dagsresan och hela föl-
jande dag förde oss genom denna gigantiska hålväg, som i
skönhet söker sin like på jorden. Vi hafva floden på höger
hand. Högt öfver dess nästan öfverallt i forsar och kaskader
skummande vatten slingrar sig vägen utmed bergssidorna och
utgör i och för sig ett mästerverk i vägbyggnadskonst. Än
äro vi 50, än 100 m. öfver den gröna och hvita floden, hvars
brus icke höres på grund af kärrans eviga skrammel. Där bidalar
utmynna förändrar sig landskapet inom ett ögonblick på det
mest oväntade sätt: vi hafva t. ex. kört åt väster en stund med
den mäktiga floden liksom utbredd på en karta under oss;
det bär brant utför; på yttersidan är en två fot hög stenmur
uppförd; hästarna ligga som remmar utmed vägen, deras hof-
slag följa hvarandra så tätt som en darrning, de jaga i den
vildaste, ursinnigaste fart utför, och likväl tyckes vägen på ett
par hundratal meters afstånd framför oss upphöra vid randen
af ett svindlande bråddjup. Nej, det är blott en krök som
leder in i en sidodal, men den är så tvär, att en katastrof
icke tyckes kunna undvikas. Då vi med denna hastighet svänga
om hörnet, måste »tongan» stjälpa och likt en slungad sten
störta öfver barriären och ned i djupet. Jag biter ofrivilligt
ihop tänderna och gör mig redo att kasta mig ur, det vore
ett underverk om vi lefvande komme ifrån denna vansinniga dans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
