Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. En åktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÅKTUR 577
står stilla, afståndet är för stort, icke en hviskning från dess
brådskande böljor når upp till våra höga, fria vidder. Våra
blickar nå hän öfver de närmaste bergen, till andra, aflägsna
kammar som förtona i allt mattare färger och skifta i blått
under solen.
Allt högre bär det, stigningen är kännbar, men farten saktas
endast föga, hästarna äro ständigt i galopp. Så nå vi Murri-
passet, som nu var snöfritt, men där man eljest vid denna
årstid vanligen får gå några mil till fots. En kortare sträcka
åka vi på själfva bergåsens kam och hafva då fri utsikt åt
båda sidor — detta landskap måste ses, det vore orättvist att
söka beskrifva det; oändligt, gränslöst utbreder sig rummet
ända till horisontens outrannsakliga töckendimmor, men där
borta, under ett flor af ångor och dunster, ana vi Indiens
lågland med dess tropiskt yppiga vegetation.
Ett nytt par hästar för oss i rusande fart utför branterna
och vägen kröker i sicksack, i 180° vinkel. Vi försvinna i dunkla
barrskogar af jättelika träd, hur tjusande att låta blicken för-
lora sig i dessa skogars gömslen. Trafiken tilltager i liflighet,
vi måste sakta farten för att icke råka i kollision med hela
rader af väldiga lastkärror, med bufflar och zebuoxar, ryttare,
karavaner, vandrare och tiggare. Det börjar kännas varmt och
kvaft. Från Dalien-kas hafva vi den dalande solen rakt i ögonen,
men befrias snart från dess glöd då vägen för in under den
täta löfskogens ogenomträngliga hvalf. Ännu en hornsignal,
som bådar Malepurs hästbyte; hela rader af dromedarer, lastade
med varubalar, skrida tyst utmed den breda, alléförsedda vägen.
Vid Audidi byta vi för sista gången dragare. ’Solen har sjunkit,
mörkret inträder hastigt, det kännes varmt som i en bakugn
efter den långa vinter vi genomlefvat. Kvalmiga miasmor stiga
tigande från träsk och skogar i denna ljumma underliga natt.
Vår tonga rullar öfver en fullkomligt jämn väg. Hvad var det
som skrällde så metalliskt under dess hjul? Jo järnvägsskenorna
vid Raval-pindis station; hur banalt och civiliseradt efter all
den frid och stillhet vi hafva bakom oss! En gäll hvissling
ljuder i natten; det är tåget till Calcutta, som en stund senare
för oss mot öster genom detta underbara sagoland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
