Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. En åktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 TIBETANSKA ÄFVENTYR
spännas de gamla kamparna ifrån och de nya föras in under
tistelstångens tvärbom. Men just då händer det ofta att man
får bevittna ett muntert spektakel. De längta till den grad
att få lägga vägen bakom sig, att ett halft dussin män måste
hålla hvar och en af dem. De sänka sig till halft sittande
position på bakbenen, de spetsa öronen och utspärra näs-
borrarna, ögonhvitan blir blodsprängd, de andas stötvis och
häftigt och darra i hela kroppen. Karlarna söka med all makt
kufva dem, de gripa om deras öron och böja ned deras hufvud.
Under tiden låsas de fast under bommen, kusken smyger sig
upp och samlar försiktigt in tömmarna. Då stationens öfver-
uppsyningsman ropar »färdigt», kasta sig alla knektarna på en
gång åt sidorna och som en krutantändning rusar paret be-
sinningslöst bort. Först efter några minuter har det lugnat
sig så pass, att det låter styra sig af kusken.
Ja, här kunde man i sanning studera olika hästkaraktärer:
somliga hade den fula ovanan att stegra sig så att de höllo
på att bryta sönder både bommar och remmar; andra funno
det lustigt eller fördelaktigt att med hela sin tyngd luta mot
tistelstången, och åter andra att spänna sig ut från densamma
allt hvad de orkade och allt under det att de sprungo i vildaste
karriär. Ett par hvita hästar hade kommit öfverens om, att
så fort vi lämnat stationen helt enkelt stanna och lägga sig
ned, och först sedan denna manöver upprepats ett par gånger
och kusken trakterat dem med piskan råkade de i fullkomligt
sken och höllo på att bryta nacken af både sig själfva och oss.
Vid Kohala för oss en bro .öfver till högra stranden. Barr-
skogen har upphört och löfträden stå grönskande som midt
i sommaren. Redan i början af tredje resdagen aflägsna vi
oss från Jelum; körvägen slingrar som ett ljusgult band i tusen
krökar uppför högra dalsidans sluttningar mot allt högre regioner,
där barrskog åter dominerar. Briljanta äro de utsikter, som
nu upprulla sig åt alla håll; hela landet badar i den uppgående
solens strålar, skuggorna framhålla reliefen med en otrolig energi;,
djupt, oändligt djupt under våra fötter slingrar sig Jelum och
de delar däraf som äro utsatta för solen blänka som smält
guld; flodens brus förnimmes icke ens då tongan ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
