Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. En åktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÅKTUR
375
rörde kuskens vänstra arm, då denne betänkligt frikostigt lät
tömmarna falla slaka öfver hästar som snarare durkade än
sprungo i hård, men behärskad galopp. De åkturer jag förut
gjort kunde dock icke i spänning jämföras med denna färd.
I tarantass hade jag åkt 200 sv. mil genom Kirgiser-steppen, i
mongolisk kärra 220 mil genom Mongoliet från Peking till
Irkutsk, och minst lika mycket vid olika tillfällen i Turkestan
och Persien; jag hade också, för 20 år sedan, åkt öfver Kaukasus,
Grusinska härvägen, och var alltså en rätt bepröfvad åkare.
Men allt detta var småsaker i jämförelse med de 30 milen
i Jelums dal. Hvad gör det om en trojka råkar i sken på
Kirgiser-steppen! Låt den skena; steppen utbreder sig framför
den jämn som ett haf och hästarna må vara aldrig så galna,
så äro de dock tillintetgjorda af trötthet, innan de upphinna
den flyende horisontens rand. Men i Jelums dal är det annor-
lunda, och där ha, icke en, utan flera olyckor timat, i det
att tongor störtat utför branterna.
Nära Tjarvang kringskars utsikten i ett nu och hästarna
tycktes hafva för afsikt att krossa sina pannor rakt i en lodrät
bergvägg. Ånej, en tunnel gapar framför oss. Nog kunde kusken
här åtminstone hålla in sina kampar och icke med samma galna
fart ränna rätt in i berget. Han tar dock saken lugnt och tutar
sin lilla melodi i hornet; hvilket märkvärdigt, bottenlöst eko;
vi måtte väl icke möta någon annan tonga därinne, det skulle
bli en skön pannkaka. Nu rusa vi in i hålet och det blir kol-
mörkt och källarsvalt; men det dagas strax vid en krök, en
ljuspunkt synes därborta, den förstoras hastigt och i flygande
fläng fara vi ut i dagsljuset igen.
Trettionio gånger bytte vi hästar och åtta gånger kuskar,
men tongan var alltjämt densamma. Att ibland ett 80-tal hästar
åtskilliga vildbasar måste finnas, säger sig själft, ja de allra
flesta voro mer eller mindre ohandterliga. Omsorgsfullt skötta
och välmående tycktes de själfva finna ett kolossalt nöje i
att springa framför tongan. Ett par minuter innan vi nå nästa
station, stöter kusken i sitt horn en låt, som klingar så trefligt
och ekar mot bergväggen. Då vi tvärstanna vid stationen,
står därför nästa hästpar färdigt; rykande, svettiga och frustande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
