- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
133

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Troféer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

främmande värld öppnade sig icke här för henne! Hur
annorlunda voro icke dessa sånger mot dem hon varit
van vid! De trängde till den forna tehussångerskans
förkrympta hjärta, utvidgade det och fick det att öppna sig
för den gudomliga kärlek som hittills varit henne alldeles
främmande.

”Syster, käraste”, avbröt hon sig mitt i berättelsen av
sin levnadssaga och gjorde korstecknet, ”sedan måste jag
komma dit”, hon gläntade på lokaldörren och pekade mot
botbänken. ”Ja, vet ni, min duva, när syster, som bad med
mig, uppmanade mig själv att bedja, var mitt hjärta nära
att brista. Syster tröstade mig och sade att Herren hör vårt
hjärtas rop. Ja, då, då hände undret.” Åter gjorde hon
korstecknet. ”Det var som om den himmelske Fadern själv
rörde vid mig och sade: ’Du är fri’, och då, för första
gången i mitt liv, tackade jag Gud med egna ord. Ty han
lade i min mun en ny sång till vår Guds lov.”

Berätterskan tystnade. I det på andra sidan gatan
belägna nunneklostret kallade klockan till midnattsgudstjänst.
Görande korstecknet inför den på plattformsväggen
hängande Kristusbilden, vars heliga lampa med skälvande låga
spred en svag glans, svepte Marusja axelschalen bättre
omkring sig, knöt sin huvudduk fastare, och sedan hon
kysst mig på kinden, lämnade hon huset nummer 22 vid
Petergovskij prospekt.

Sedermera träffade jag Marusja på våra möten. Vi blevo
goda vänner. Lika anspråkslös och bedjande om tillgift
kom hon kväll efter kväll till våra möten med sin slitna
bibel under armen. Av den förra tehussångerskan hade
blivit en armésångerska, hon hade fått i sin mun ”en ny
sång, en lovsång till vår Gud”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free