- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
200

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Fienderna tränga på

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gång på gång hade man sökt ta från oss madame
Tschertkoffs hus, där vi nu hade slumstation. Det var som
regel lokala sammanslutningar, som ville ha huset till
klubblokal. I huset fanns emellertid, som förut omtalats,
den stora boksamling som general Tschertkoff
sammanbragt och som ansågs värdefull. Sovjetherrarna voro ej
utan skäl rädda för att denna, om någon vem som helst
kom in i huset, skulle gå förlorad. Endast tack vare att
man ville rädda denna samling hade jag lyckats avvärja
alla angrepp, även då det sett hopplöst ut. Men till sist
gick det ej längre. Sedan kapten Liljeblad, som var chef
för slumstationen, i vilken vi även hade en del barn,
underkastats ett pinsamt förhör, under vilket den
assisterande kommissarien mer än en gång talade om att hon
borde skjutas, förklarades hus och inventarier, bland vilka
även funnos en del dyrbara oljemålningar, konfiskerade.
Alltsammans var madame Tschertkoffs tillhörighet. Som
avskedspresent erbjöd kommissarien kaptenen en av
oljemålningarna, vilken hon dock naturligtvis vägrade att ta
emot.

En eftermiddag kommo två utsända jämte dvorniken
upp i vår bostad och förklarade att de hade i uppdrag att
försegla denna. På den tid, då den tjänstgjorde som
högkvarter, hade den angivits som adress för vår tidnings
redaktion. Nu var tidningen förbjuden, och
redaktionslokalen skulle förseglas. Det var med nöd de ville
godkänna vår förklaring att det nu var vår privatbostad.
Ovilligt drogo de sig tillbaka, och min hustru sade att den
ene mannens ondskefulla blick ej bådade något gott. Den
aftonen diskuterade vi på allvar frågan huruvida jag ej till
natten borde gå för att sova på annat håll. Emellertid gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free