Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Mitt hårdaste val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattiga för att uttrycka känslorna. Och för övrigt hade alla
känslor stelnat i stilla resignation.
”Farväl, kapten”, och överste Larsson tryckte handen på
”Gavans kapten” (Elsa Olsoni). ”Ni var den första, ni
skall också bli den sista.”
Tåget försvann i rökskyarna.
Tysta återvände de kvarblivna. Såsom i lejongropen, där
stenen rullats för ingången och konungens sigill tryckts
på — tänkte man i sitt hjärta. Skulle väl Han, som
”liknar en människoson”, täppa till lejonens munnar, som han
gjort det för Daniel?
Till dagboken för sista gången:
Petrograd den 18 december klockan ett på morgonen.
I går farvälmöten. Så har då farvälstunden kommit. Sista
natten. Herren följe oss och det kära arbetet har, tills vi
mötas igen! Jag är färdig att instämma med skalden:
”Och fördes jag att bo i glans
bland guldmoln i det blå,
och blev mitt liv en stjärnedans,
där tår ej göts, där suck ej fanns,
till detta arma land ändå
min längtan skulle stå.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
