Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Vedermödor och faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flörtat med flickan; han svarade mig nämligen att han var
lika nöjd att icke längre vara fästman åt henne.
Vi vandrade från by till by, och när natten kom,
inbjödos vi vanligen att stanna, där vi senast hållit möte.
Vilka förskräckliga nätter, i synnerhet vinternätterna! Hela
familjen hade sin sovplats ovanpå tegelugnen. Det var hett
och kvavt däruppe och en ryslig lukt. Men det var bättre
att bli till hälften kvävd på ugnen är att frysa till döds på
golvet. Och kvävningen var för övrigt blott en ringa del
av vedervärdigheterna: det vimlade av kackerlackor, flugor,
vägglöss och andra löss. Dessa insekter tillika med den
starka svettutdunstningen från alla människokropparna
gjorde natten både lång och ohygglig, men den som känner
dessa enkla, godhjärtade ryska bönder uthärdar det gärna
för att bli dem till andligt gagn.
— — —
Sommaren 1919 hade vi förmånen att få sjunga våra
armésånger i en av de grekisk-ortodoxa kyrkorna i Moskva,
på det vänligaste inbjudna av prästen där, en verkligt
omvänd man. Han kom också ibland till vår lokal och talade
till folket där. Utom honom var det flera av prästerna, som
i våra möten under tårar vittnade om den välsignelse de
mottagit hos oss. De började också hålla väckelsemöten
i sina kyrkor. Ett speciellt sångblad användes, och
provisoriska sittplatser anordnades. De ryska kyrkorna sakna i
vanliga fall sittplatser. Vår lokal var belägen i samma hus
som centralmötesplatsen för Tolstoys lärjungar, och några
av dessa blevo omvända genom Frälsningsarmén. Jag
påminner mig särskilt en av dem, en ståtlig kaukasier med
långt skägg. Efter ett möte kom han till oss: och bara
talade, talade, talade. Först i början ville han ej alls höra
talas om att bedja, men till sist fingo vi honom ned på
knä. Då började han verkligen bedja och det med stor
inspiration. Han blev nu härligt frälst. Det gjorde oss gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
