- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
216

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Vedermödor och faror

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att sedan se honom i gathörnen, fortfarande klädd som
Tolstoys övriga lärjungar, men nu i färd med att sälja
Vjestnik Spasenija och med synbar fröjd förkunnande det
enkla evangeliet om Kristus för dem som samlades
omkring honom.

Detta påminner om en annan intressant händelse från
Moskva. Professor Marzinkovsky, ledare för
studentföreningen, begärde tillåtelse att en söndag få tala i vår lokal.
Detta lovade vi utan att riktigt förstå att han ämnade hålla
en föreläsning. Så var emellertid hans mening, och han
tog med sig en del av sina studenter som åhörare. De
intogo flera av de främsta bänkarna i lokalen. Innan vi
började mötet, hade jag fått höra vad som var professorns
avsikt. Jag gick fram till honom och frågade: ”Skola vi
börja mötet på vårt vanliga sätt?” Härtill svarade han
jakande, och vi började alltså med sång och bön. Därpå
reste sig en gammal man, som varit en förskräcklig
drinkare, och avgav sitt vittnesbörd. Hans ord kommo direkt
ur hjärtat. Jag såg att professorn och även studenterna
lyssnade uppmärksamt och sågo litet fundersamma ut.
Sedan var det en annan av de nyomvända, som kände
behov av att omtala vad Gud gjort med honom, vilket
även det gjorde ett gott intryck.

När den siste slutat, gjorde jag tecken åt professorn att
stå upp och bekynna sin föreläsning. Han reste sig och
yttrade, under det att tårarna strömmade nedför hans
kinder: ”Jag har suttit här och lyssnat med större intresse än
jag kan uttrycka, och vad jag har hört har kommit mig att
alldeles förgäta den föreläsning jag ämnade hålla. Och i
stället för föreläsning vill jag nu också giva mitt
vittnesbörd.” Det gjorde han även, ett mycket skönt, andligt
vittnesbörd. Sedan hade vi som vanligt ett eftermöte, då bland
andra, som kommo fram till botbänken, även voro nio av
de studenter som kommit för att åhöra föreläsningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free