- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
224

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Skyarna mörkna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mottogo nämligen med samma post också ett brev från
löjtnant Becker, som gav ställningen en annan färg. Hennes
brev lydde:

Jag är icke säker på att detta brev når fram, men jag
gör i alla fall ett försök. Samtidigt närsluter jag ett brev,
som stabskaptenen bett fröken Peucker skriva, i vilket hon
dock icke meddelar den verkliga ställningen. Bara det
förhållandet att icke stabskaptenen själv skriver bör vara nog
för att Ni skall kunna gissa det verkliga förhållandet.
Stabskaptenen är mycket sjuk — hon har en mycket
elakartad form av magtyfus, och eftersom hon är klen och
överansträngd, är faran stor. Hon har nu varit sjuk i
sexton dagar, och det värsta är att hon icke kan få någon
sömn. Under denna tid har hon icke sovit sammanlagt mer
än högst tio timmar. Vi vilja göra allt vi kunna för henne
och, Gud vare lov, för ögonblicket ha vi också penningar.
Två kamrater, utbildade sjuksköterskor, hjälpas åt att vårda
henne. Med Guds hjälp tro vi att hon skall bli frisk igen,
särskilt som hon i dag synes mycket bättre. Men det dröjer
veckor, ja, månader, innan hon kan bli arbetsför.

Barnhemmet i Domnino övertogs av
sovjetmyndigheterna för ett par veckor sedan, men doktorn har icke ansett
det rådligt att vi meddelade stabskaptenen därom.

Jag har varit oviss huruvida det var rätt av mig att skriva
detta brev, men jag har känt det som min plikt att
underrätta om ställningen. Vi känna oss trygga i medvetandet
om att vara inneslutna i överstens förböner också då det
gäller denna sak. Annars går arbetet som vanligt. Gud
hjälper underbart. Om nu bara denna sjukdom går över,
skola vi med nytt mod gå framåt.

Vjestnik Spasenija upphörde att utkomma. Restlagret av
vårt papper, som låg på tryckeriet, beslagtogs. Det sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free