- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
225

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Skyarna mörkna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

numret blev endast fjärdedelen så stort som de normala.
Längre fram maskinskrev man exemplar av Vjestnik
Spasenija, men dessa voro naturligtvis endast för den trängre
kretsen.

För övrigt är jag hänvisad till major Beckers livfulla,
senare nedskrivna skildring från denna tid. En stor del av
intresset koncentrerade sig naturligtvis omkring ledarens
sjukdom. Detaljerna i majorens beskrivning utgöra
dessutom en talande illustration till de omständigheter, under
vilka det ryska folket levde vid denna tid.

Livet blev från nu, skriver majoren, en enda kamp mot
sjukdom. Vintern närmade sig. Elektriskt ljus fingo vi
icke, utom möjligen för en halvtimme under lördagarna.
Ingen medicin fanns att köpa. Det slags föda
stabskaptenen behövde betingade fantastiska priser. Och härför hade
vi icke penningar.

Åtskilliga officerare hade under året rest hem, somliga
hade kommit över gränsen med tillåtelse, andra på egen
risk, anlitande smygvägar. Vårt hem i Domnino hade
under ett par veckor varit på ”vitt” område. Så kastades
de vita trupperna tillbaka, och vårt hem konfiskerades av
de röda. Till en tid stannade officerarna kvar i byn. De
hade lyckats rädda en symaskin och livnärde sig nu med
sömnad såväl som med sjukvård.

Stabskapten Hacklin kom på besök och förde en
ljusning med sig. Jag fick åtminstone någon att anförtro mig
åt. Men hon måste ju snart resa. Ibland syntes stabskapten
Boije betydligt bättre, men så stötte nya komplikationer
till. Under dagarna var jag i min tjänst, om kvällarna
sågade och högg jag ved, tvättade samt vakade varannan
natt över den sjuka, som var ur stånd att göra något för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free