Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Ljevin åter kom framåkande till Katja, var hennes uppsyn
icke längre så sträng, och även ögonen hade ett vänligare uttryck.
Men det föreföll honom, som om det i hennes vänlighet låge en
särskild, överlagd anstrykning av lugn. Och hans hjärta blev tungt.
Sedan de pratat en stund om hennes gamla guvernant och dennas
besynnerligheter, gjorde hon honom frågor om hans liv.
”Har ni inte alls tråkigt på landet om vintern?” frågade hon.
”Nej, jag har inte alls tråkigt, jag har mycket att göra”, svarade
han och kände därvid, att hon genom sin lugna ton höll honom
tillbaka och att det skulle vara honom lika omöjligt att nedbryta denna
skranka som det varit vid vinterns början.
”Tänker ni stanna en längre tid i Moskva?” frågade Katja.
”Det vet jag inte”, svarade han, utan att tänka på vad han sade.
Det föll honom in att om han åter fogade sig i denna lugnt
vänskapliga ton, så skulle han även denna gång nödgas avresa, utan
att ha uppnått ett avgörande, och därför beslöt han att uppresa
sig mot den. ”Men det måste ni väl veta?”
”Nej, jag vet det ej, det kommer att bero på er”, svarade han
och blev genast förskräckt över svaret.
Vare sig hon icke hört eller icke ville höra hans ord, så tycktes
hon snava, stampade två gånger med sin lilla fot i isen och åkte
hastigt bort från honom. Hon åkte fram till mademoiselle Linon,
sade något till henne, och vek sedan av mot den lilla stuga, där
damerna läto spänna på och av sig skridskorna.
”Min Gud, vad har jag gjort! Herre min Gud! Stå mig bi,
ingiv mig, vad jag skall göra!” bad Ljevin inom sig. Och som
han samtidigt kände behov av stark kroppsrörelse, tog han sats
och åkte långa ytter- och innerskär. I samma ögonblick trädde en
ung man, den bästa av de nyare skridskoåkarna, med en cigarrett
i munnen och skridskorna på fotterna ut ur det lilla kaféet, tog
sats, och sprang på skridskorna med buller och bång nedför
trappan. Anländ ned, gled han, utan att ens förändra armarnas
otvungna ställning, vidare på isen.
”Aha, det där är ett nytt konststycke”, sade Ljevin och sprang
genast upp för att likaledes utföra det.
”Bryt inte nacken av er! Det där måste man ha övning i!”
ropade Nikolai Schtscherbatzki till honom. Ljevin gick upp för
trappan, tog där uppe en så stor sats som möjligt och sprang ned,
i det han vid den ovana rörelsen höll jämvikten med armarna. Vid
det sista trappsteget snubblade han, men berörde därvid knappast
isen med handen. Med en kraftig rörelse rätade han åter på sig
och åkte skrattande vidare över isen.
”En rar, präktig människa”, tänkte Katja, som i detta ögonblick
tillsammans med mademoiselle Linon kom ut ur stugan och såg
efter honom med ett stilla, vänligt leende, liksom efter en kär
bror. ”Har jag verkligen felat? Har jag då gjort något orätt?
Folk talar alltid om koketteri. Jag vet, att jag inte älskar honom,
och dock bereder mig sammanvaron med honom så mycket nöje,
och han är en sådan präktig människa. Men varför sade han det?”
tänkte hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
