Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettiotredje kapitlet.
Katja blev även bekant med fru Stahl, och denna bekantskap i
förening med vänskapen med Varjenka utövade icke blott ett
starkt inflytande på hennes livsåskådning, utan tröstade henne även
i hennes bedrövelse. Hon fann denna tröst däri, att det tack vare
denna bekantskap för henne öppnade sig en alldeles ny värld,
som icke hade något gemensamt med hennes förflutna, en upphöjd,
ny värld, från vilken hon med upphöjt, lugnt sinne kunde blicka
tillbaka på detta förflutna. Hon kom till insikt om att det
förutom det instinktiva liv, åt vilket hon hittills hängivit sig, även
gavs ett själsliv. Detta liv framträdde i religionen, men icke i en
religion, som hade något gemensamt med den, som var henne
bekant sedan barndomen och tog sig uttryck däri att man gick i
mid-dagsmässan och aftonsången och lärde sig bibelspråk utantill.
Detta var i motsats därtill en hemlighetsfull religion, som var
förknippad med en hel rad vackra tankar och känslor, en religion,
som man kunde tro på, icke endast därför att den var anbefalld,
utan som man även kunde älska.
Allt detta lärde Katja sig icke av ord. Madame Stahl talade
med henne som med ett kärt barn, som man betraktar med
glädje såsom ett minne från den egna ungdomstiden, och antydde
endast en gång, att vid allt mänskligt lidande endast kärlek och tro
kunna skänka tröst och att Kristus kände medlidande med alla
mänskliga sorger, till och med de allra obetydligaste. Och sedan
gav hon genast samtalet en annan vändning. Men Katja lärde av
varje hennes rörelse, varje hennes ord, varje hennes, såsom Katja
kallade det, ”himmelska” blick och i all synnerhet av hennes
förflutna livs historia, som hon fått höra av Varjenka, av allt detta
lärde hon, vad detta det ”viktigaste” var, som hon hittills icke känt
till.
Men hur ädel fru Stahls karaktär än var, hur rörande hennes
levnadshistoria, hur högsinnade och ömma hennes ord, så iakttog
Katja dock hos henne enstaka drag, som förvånade henne. Hon
märkte, att då madame Stahl gjorde henne frågor om hennes anhöriga,
så smålog hon ringaktande, något som dock icke stämde ihop med
den kristliga kärleken. Dessutom märkte hon en gång, då madame
Stahl satt och samtalade hemma hos sig med en katolsk präst, att
hon samvetsgrant höll ansiktet i skuggan och smålog på ett
egendomligt sätt. Hur obetydliga dessa iakttagelser än voro, så gjorde
de dock Katja helt bestört och väckte hos henne till liv tvivel om
fru Stahl. Varjenka däremot, som stod så ensam i livet, utan
anhöriga, utan vänner, med en svår missräkning i hjärtat, Varjenka,
som icke önskade sig någonting, aldrig klagade, hon var för Katja
den fullkomnade varelse, av vilken hon hittills endast medelst sin
fantasi skapat sig en bild. Av Varjenka hade hon lärt sig inse,
att man kan bli lycklig och god endast genom att glömma sig själv
och älska andra. Och att bli sådan var Katjas strävan. Sedan Katja
kommit till insikt om vad detta det ”viktigaste” var, åtnöjde hon
sig icke med att entusiastiskt svärma för det, utan hon ägnade sig
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
