Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Adertonde kapitlet - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han tillbringade hela sin lediga tid i hennes sällskap. När han nu
sammanträffade med Anna Karenina, så vinnläde han sig, ehuru
i sin ämbetsverksamhet en motståndare till Alexei Alexandrovitsj,
om att visa sig särskilt älskvärd mot henne, hustrun till hans
motståndare.
”Att inte alls göra någonting däråt”, sade han med ett fint
leende, ”det är just det bästa medlet. Jag har redan förr sagt er
upprepade gånger”, vände han sig till Lisa Merkalova, ”att man för
att icke ha tråkigt icke får tänka på att man kan ha tråkigt.
Alldeles så som man, när man lider av sömnlöshet, icke får tänka, att
man icke kan somna. Alldeles detsamma har även Anna
Arkad-jevna sagt er.”
”Jag skulle vara mycket glad, om jag hade sagt det, ty det är
icke blott klokt sagt, utan även sant”, svarade Anna leende.
”Men säg mig, hur kommer det sig att man inte kan somna och
att man inte kan rädda sig från att ha tråkigt?”
”För att somna måste man dessförinnan ha arbetat, och för att
ha roligt måste man dessförinnan ävenledes ha arbetat.”
”Varför skall jag arbeta, när ingen behöver eller har nytta av
mitt arbete? Och att endast låtsa arbeta, det vill jag inte heller.”
”Ni är oförbätterlig”, svarade Stremov, utan att se på henne,
och vände sig åter till Anna.
Som han endast sällan sammanträffade med Anna, kunde han
endast prata helt ytligt med henne, men dessa ytligheter,
exempelvis när hon skulle flytta tillbaka till Petersburg, hur förtjust
grevinnan Lydia Ivanovna var i henne, framförde han med ett uttryck
som tydligt visade, att han av hela sitt hjärta önskade vara henne
angenäm och skänkte henne sin aktning, ja, till och med ännu mer.
Tuschkevitsj kom in och anmälde, att hela sällskapet väntade på
att få spela krocket.
”Nej, var snäll och bryt inte upp!” bad Lisa Merkalova, då hon
hörde, att Anna ville lämna dem. Stremov förenade sina böner
med hennes.
Anna var för ett ögonblick obeslutsam och funderade på saken.
Denne kloke mans smickrande ord, den sympati, som Lisa
Merkalova visade henne, och hela denna henne så välbekanta, förnäma
miljö, allt detta var en luft, i vilken man andades lätt; men där
borta förestod henne något så svårt, att hon blev obeslutsam för
ett ögonblick. Men när hon så tänkte på vad som väntade henne
hemma, då hon återkom dit utan att ha fattat ett beslut, då tog
hon avsked och åkte sin väg.
Nittonde kapitlet.
Dagen efter kapplöpningen vaknade Vronski först sent. Utan att
ha rakat sig och badat, slog han sig ned vid bordet, lade upp framför
sig sina kontanter, räkningarna och allehanda brev och grep sig an
med arbetet. Petrizki visste, att han vanligtvis var mycket retlig
under denna sysselsättning, så att när han, då han vaknade, såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
