Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamraten sitta vid skrivbordet, klädde han sig hastigt och gick sin
väg, utan att störa honom.
Vronski började med penningangelägenheterna, såsom varande de
lättaste. På ett ark papper skrev han upp allt som han var
skyldig, adderade ihop det och fann, att hans skulder uppgingo till
sjuttontusen och några hundra rubel. Hundratalen strök han för
att kunna räkna lättare. Sedan han räknat ihop sina kontanter
och sitt tillgodohavande på banken, fann han att han hade ett tusen
åttahundra rubel; han kunde icke beräkna, att någonting skulle
inflyta före nyåret. Han räknade ännu en gång igenom förteckningen
över sina skulder och delade sedan upp dessa på tre olika poster.
Den första posten utgjordes av de skulder, som genast måste
betalas eller till vilkas betalning han i varje fall utan vidare måste ha
pengar till hands, på det att det icke skulle inträda det minsta
dröjsmål, om han blev krävd. Skulderna av det slaget belöpte sig till
ungefär fyratusen rubel; ett tusen femhundra rubel för hästen och
tvåtusen femhundra rubel, för vilka han iklätt sig borgen för sin
unga kamrat Venevski, som i Vronskis närvaro hade förlorat dessa
pengar till en falskspelare. Vronski hade velat betala, enär han
just hade så mycket på sig, men Venevski och Jaschvin hade
påyrkat att själva få betala dem med det snaraste och ville inte höra
talas om att Vronski, som icke deltagit i spelet, skulle göra det. Det
var ju mycket vackert och ädelt, men Vronski visste, att ehuru
han endast muntligen gått i borgen för Venevski i denna smutsiga
affär, måste han ovillkorligen ha dessa tvåtusenfemhundra rubel för
att slänga dem till skojaren och slippa ifrån ytterligare
diskussioner med honom. Alltså behövde han för denna första, viktigaste
post ha fyratusen rubel. Den andra posten, som uppgick till
åttatusen rubel, omfattade skulder, som föreföllo mindre viktiga. Det
var huvudsakligen skulder för kapplöpningsstallet, till
leverantörerna av havre och hö, till engelsmannen, till sadelmakaren o. s. v. I
och för dessa skulder måste han ävenledes ha ungefär tvåtusen
rubel till sitt förfogande för att kunna vara alldeles lugn. Den sista
skuldposten, till handlande, på restauranger och hos skräddaren,
förtjänade icke att han oroade sig för dess skull. Följaktligen
behövde han minst sex tusen rubel för de löpande utgifterna, men han
hade endast ett tusen åttahundra. En man med hundra tusen rubel
i årlig inkomst (ty så högt uppskattades i allmänhet Vronskis
inkomster) kunde sådana skulder till synes icke bereda några
svårigheter, men saken var den, att han icke på långt när hade dessa
hundra tusen rubel om året. Den väldiga förmögenheten efter
fadern, som enbart avkastade ungefär tvåhundratusen rubel om året,
hade icke blivit skiftad mellan bröderna. När den äldre brodern,
som hade duktigt med skulder, hade gift sig med prinsessan Varja
Tschirkova, som var alldeles utan förmögenhet, då hade Alexei på
honom överlåtit samtliga inkomsterna av fädernegodset och endast
betingat sig för egen räkning tjugufemtusen rubel om året. Alexei
hade den gången sagt sin bror, att denna summa skulle räcka för
honom, så länge han icke gifte sig, vilket med största sannolikhet
aldrig skulle inträffa. Och hans bror, som var chef för ett av de
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
