Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexandrovitsj plötsligt sitt namn ropas av en så högljudd och
munter röst, att han icke kunde låta bli att se sig omkring. Vid
trottoarkanten stod, iförd en kort, modern överrock och med den låga
moderna hatten snett på huvudet och ett glatt leende, Stepan
Ar-kadjevitsj, som energiskt ropade an honom och uppmanade honom
att stanna. Med ena handen höll han i fönstret på en vid hörnet
stående vagn, ur vilket ett kvinnohuvud under en sammetshatt och
två barnhuvuden tittade ut, och med den andra handen vinkade han
leende på svågern. Även damen smålog hjärtligt och vänligt och
vinkade ävenledes med handen. Det var Darja med sina barn.
Alexei Alexandrovitsj hade icke velat komma i beröring med
någon i Moskva och allra minst med sin hustrus bror. Han lyfte
på hatten och ville åka vidare, men Stepan Arkadjevitsj befallde
svågerns kusk att stanna och sprang genom snön fram till honom.
”Du borde skämmas, att du inte alls underrättar mig! Har du
varit här länge? Jag var i går hos Dussot och läste där på
adress-tavlan ’Karenin’, men det föll mig inte alls in att det kunde vara
du!” sade Stepan Arkadjevitsj, i det han stack in huvudet genom
vagnsfönstret. ”1 annat fall hade jag sökt upp dig. Vad jag
gläder mig åt att få återse dig. Du borde skämmas, som inte
underrättat oss om din närvaro”, sade han ännu en gång.
”Jag hade icke tid, jag är mycket upptagen”, svarade Alexei
Alexandrovitsj kort.
”Men kom med fram till min fru. Hon vill så gärna tala med dig.”
Alexei Alexandrovitsj vecklade av sig pläden, som han svept om
sina för kölden känsliga ben, steg ut ur vagnen och arbetade sig
genom den djupa snön fram till Darja Alexandrovna.
”Men vad vill detta säga, Alexei Alexandrovitsj? Varför ratar ni
oss på detta sätt?” frågade Darja leende.
”Jag har varit mycket upptagen. Det gläder mig mycket att
återse er”, sade han i en ton, som tydligt utvisade, hur förargad
han var över detta sammanträffande. ”Hur befinner ni er?”
”Nå, och hur är det med min kära Anna?”
Alexei Alexandrovitsj mumlade något och ville gå sin väg. Men
Stepan Arkadjevitsj höll honom kvar.
”Vet du, vad vi skola göra i morgon? Darja, bjud honom hem
på middag. Då bjuda vi även Kosnuschev och Peszov för att göra
honom bekant med spetsarna av Moskvas intelligens.”
”Ack ja, var snäll och kom”, sade Darja. ”Vi vänta er klockan
fem eller klockan sex, om ni tycker bättre om det. Nå, hur mår
min kära Anna? Hur länge . . .”
”Hon är frisk”, brummade Alexei Alexandrovitsj med vresig
min. ”Har varit mig en stor glädje!” Därmed återvände han till
sin vagn.
”Ni kommer således?” ropade Darja efter honom.
Alexei Alexandrovitsj svarade något, som Darja icke kunde
uppfatta till följd av larmet.
”Jag kommer i morgon till dig!” ropade Stepan Arkadjevitsj. *
Alexei Alexandrovitsj steg upp i sin vagn och lutade sig så långt
tillbaka i ett hörn, att han icke såg någon och icke heller blev sedd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
