Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde kapitlet.
Följande dag var söndag. Stepan Arkadjevitsj åkte till Stora
teatern till balettrepetitianen, överlämnade åt fröken Mascha
Tschibisova, en söt, tack vare hans protektion, nyss engagerad
dansös, det korallsmycke, som han lovat henne kvällen förut, och
lyckades i skydd av det mörker, som på dagen brukar råda på teatrar,
kyssa hennes vackra, av glädje över presenten strålande lilla
ansikte. Från teatern åkte Stepan Arkadjevitsj till en
saluhall, utvalde där personligen fisken och sparrisen till
middagen och var redan klockan tolv på hotell Dussot, där han
skulle besöka tre herrar, som lyckligtvis alla bodde på samma
hotell; först och främst Ljevin, som helt nyligen återvänt från
utlandet och nu stannade en kort tid i Moskva, för det andra hans nya
överordnade, som just tillträtt detta högre ämbete och nu företog
en revision i Moskva, och för det tredje hans svåger, Karenin, för
att under alla omständigheter taga honom med hem till middagen.
Stepan Arkadjevitsj var över huvud taget en stor vän av dinéer,
men det beredde honom ett alldeles särskilt nöje att ge en diné,
liten men fin, såväl i fråga om rätter och viner som i fråga om
gästernas antal. Programmet för dagens middag behagade honom
utomordentligt; det skulle förekomma abborrar, som han köpt
levande, sparris och såsom piece de résistance en underbar men helt
enkel rostbiff, jämte därtill hörande viner. Gästernas skulle
utgöras av Katja och Ljevin och, för att det icke skulle se allt för
påfallande ut, ännu en kvinnlig kusin och unga Schtscherbatzki och
såsom piece de résistance bland gästerna Sergei Kosnuschev och
Alexei Karenin. Sergei Kosnuschev var moskvabo och filosof,
Alexei Karenin petersburgare och praktiker. Därtill skulle han
även bjuda förutom sin svärfar och herr Turovzyn även den
bekante, besynnerlige svärmaren Peszov, en framstegsmänniska, ivrig
diskutör, musiker, historiker och en allt igenom älskvärd yngling på
femtio år; den sistnämnda skulle liksom utgöra såsen eller
garneringen till Kosnuschev och Karenin. Stepan Arkadjevitsj hade för
avsikt att pigga upp de två sistnämnda och tussa dem på varandra.
Den andra avbetalningen på köpesumman för skogen hade han
fått av handlanden och ännu icke givit ut. Darja hade på senaste
tiden varit mycket snäll och vänlig och tanken på denna middag
beredde Stepan Arkadjevitsj i varje hänseende stor glädje. Han
befann sig följaktligen i muntraste sinnesstämning.
Ljevin stod mitt i rummet tillsammans med en bonde från Tver,
då Stepan Arkadjevitsj kom in, och mätte upp en just avdragen
björnfäll.
”Ah, har ni skjutit den?’ utbrast Stepan Arkadjevitsj. ”Ett
präktigt exemplar. Väl en hona? God dag, Archip!”
Han tryckte bondens hand och satte sig på en stol,
”Men ta av dig ytterkläderna och stanna här en stund”, sade
Ljevin, i det han tog av honom hatten.
”Nej, jag har inte tid. Jag har bara tittat in hit på ett
ögonblick”, svarade Stepan Arkadjevitsj. Han tog emellertid av sig roc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
