Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hur är det med din hälsa?” frågade brodern henne.
”Går an. Nerverna äro mycket dåliga.”
”Icke sant, det är ett utmärkt porträtt?” sade Stepan
Arkadje-vitsj, som såg, att Ljevin alltjämt betraktade porträttet.
”Jag har aldrig sett ett bättre porträtt.”
”Och ofantligt likt, icke sant?” sade Vorkujev.
Ljevin vände blicken från porträttet till originalet. Annas
ansikte upplystes av en särskild glans, då hon kände hans blick riktad
på sig. Ljevin rodnade och för att dölja sin förlägenhet ville han
fråga, om hon icke träffat Darja nyligen, men i samma ögonblick
började Anna tala.
”Ivan Petrovitsj har just talat om Vaschtschenkovs sista tavla.
Här ni sett den?”
”Ja, jag har sett den.”
”Men förlåt. Jag avbröt er. Ni ville säga något . .
Ljevin frågade, om hon sett Darja nyligen.
”Hon var här i går. Hon var mycket förargad över historien
med lilla Grigori i skolan. Läraren i latin tycks ha varit orättvis
mot honom.”
”Ni ha kanske varit på klubben?” vände hon sig sedan till
bro-dern.
Sedan hörde Ljevin ej, vad hon sade, då hon lutade sig fram
till brodern, men han blev förvånad över förändringen i hennes
uppsyn. Hennes nyss så vackra ansikte avspeglade nu på en gång
en sällsam spänning, vrede och stolthet. Men det varade endast
ett ögonblick. Så knep hon ihop ögonen, som om hon ville draga
sig något till minnes.
”Nåja, för övrigt så intresserar det ej någon”, sade hon och
vände sig till engelskan. ”Please order the ten, in the dravnng-room.”
Den unga flickan reste sig och lämnade rummet.
”Nå. hur är det? Redde hon sig i sin examen?” frågade
Stepan Arkadjevitsj.
”Ja, utmärkt. Hon är en mycket begåvad elev.”
”Till sist går det nog därhän, att du älskar henne högre än din
egen dotter.”
”Där märks det. att det är en man, som talar. I kärleken gives
det ej något mer eller något mindre. Min dotter älskar jag på
ett sätt och min fosterdotter på ett annat.”
"Jag talade nyss med Anna Arkadjevna om den saken”, sade
Vorkujev, "och jag var av den åsikten, att om hon ägnade en del
av den energi, som hon ägnar denna engelska, åt den ryska
barnuppfostrans gemensamma sak, så skulle hon utföra ett stort och
nyttigt verk.”
”Ja, jag har försökt det, men kunde det ej. Greve Alexei
Ki-rillovitsj ville prompt förmå mig till att sysselsätta mig med
skolän på landet. Jag var där ett par gånger. De små flickorna voro
ju mycket rara, men jag kunde icke fatta något riktigt intresse för
saken. Ja, ni säger: energi. Men energi har sin rot i kärleken,
och kärlek kan man icke tvinga sig till. Den här unga flickan har
jag fått kär, jag vet själv icke varför.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
