Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223:
Och detta väsen, rikt, som hvar man vet,
På mången djup och sällsam egenhet,
Yar långt mer rikt ändå på ädla dygder,
På äkta lefnadsvishet, vuxen sund
Ur protestantisk, malmrik bergslagsgrund,
På liflig kärlek till de svenska bygder,
På sann gudaktighet, som tål ett skämt
Och icke går med lutadt hufvud jämt,
På redbarhet, som nekar rätt och slätt
Att gå en tum från hvad hon aktar rätt,
På manligt allvar och på humorns lek,
Ja, rik på allt förutom flärd och svek.
Yar han ej lik en gammal, knotig ek,
Oregelbunden, full af märg och styrka,
Med hvalf af grönska, likt en dunkel kyrka,
Men rustad ut med många bon ändock
För glada infälls ystra fågelflock?
Om detta allt skall egenheter »vara»,
O, att de vore mera spridda bara!
Hur faderligt han fyllde lärarns kall
Mot ungdomsskarorna vid Fyris vall!
Hur var han ej, som Mimer, rik på råd,
Hur varnande mot last och öfverdåd,
Men ock hur öm, hur mild att lindra nöden
Och därför ock hur älskad in i döden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
