Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu kom snöyran med stormen och sållade först
sina fina fjunlika flingor öfver den blå isen, sedan allt
mera, allt hvitare, tilldess att ränderna af Ringas stålskor
förlorade sig i det ännu tunna täcket af den glänsande
snön. Då först vaknade Ringa ur sin förtjusning, svängde
sina skridskor tvärsför vinden, så att hon fick fotfäste,
och såg sig tillbaka.
Stackars barn, hvem kan måla hennes häpnad, när
hon, som härtills hakt den klara västra himmelen framför
sig, nu vände sig om och såg hela synfältet ända öfver
hennes hufvud insvept i täta, ogenomträngliga snömoln,
framdrifna af en växande storm 1 Mellan henne och den
strand hon lämnat föll en hvit ridå, som skymde all
utsikt. Icke ens holmen, icke ens Linnais fastland kunde
numera urskiljas, långt mindre en mänsklig gestalt i
denna stiglösa öken. Endast åt det motsatta hållet i
väster syntes ännu en strimma af landet, men för att
hinna dit återstod minst en half mils väg.
Ringa kände sig i detta ögonblick så öfvergifven,
som om hela världen sjunkit omkring henne i hafvets
djup och lämnat henne ensam i den toma ödsliga rymden.
Hon försökte mekaniskt några språng fram emot
Linnais-sidan, för att återvända den väg hon kommit, men
samma vind, som jagat henne så pilsnabbt framåt, hejdade
nu hennes minsta rörelse, när hon ville vända tillbaka.
Innan kort voro hennes krafter uttömda; hon kunde ej
ens stanna; den obevekliga vinden dref henne som ett
öde beständigt framåt.
Till råga på hennes häpnad hade snart äfven landet
i väster försvunnit i snötjockan. För att ej viljelös drifvas
af vinden, måste hon sätta sig ned i snön. Och nu
be-gynte hon gråta så häftigt, så hejdlöst, som man endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
