Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan gråta när man är barn och aldrig känt sorgen,
meti väl bedrökvelsen.
När hon så gråtit en stund, ledsnade hon vid sina
tårar och beslöt att trefva sig hemåt till fots. Hon löste
remmarna med deras skridskor från sina fötter och
begynte gående streta fram emot stormen. Men då hon
icke såg land och vinden växlade om i ostadiga hvirflar,
begrep hon snart att hon midtpå en stor sjö skulle vandra
förgäfves. Hon satte sig då för andra gången på snön,
i hopp att himlen snart skulle klarna. Hon beslöt att
vara tålig och modig; hon visste nog att man sökte
henne. Snön föll i långa, hvita fransar öfver hennes
svarta peliss och den blå väderhufvan med de ljusröda
sidenbanden. Då föll det henne in att man, så hvit som
hon nu var, ej kunde på af stånd urskilja hennes gestalt
från det hvita fältet omkring henne. Hon sprang upp
och skakade snön ifrån sig med ett par raska hopp.
Men i stället att klarna, tjocknade luften alltmer,
och efter tiden blef Ringa lång, förekom det henne som
skulle det redan börja mörkna till kvällen. Tanken att
frysa en hel natt igenom på isen och kanske blifva
vargarnas rof, uppfyllde den öfvergifna flickan med bäfvan.
Men hon grät icke nu; hon begynte ånyo gå, likagodt
hvart, tänkte hon, blott jag kommer till land.
När hon så gått en stund, märkte hon fotspår i
snön och blef i början glad. däröfver. Men snart
igenkände hon sina egna spår och slöt däraf ganska riktigt
att hon återkommit till samma punkt där hon börjat.
Nu var det slut med Ringas latin. Hon satte sig för
tredje gången uttröttad på snön.
Då hörde hon icke långt borta ett anrop och såg
en man trefva fram mot henne i snöyran. Säker uppå
att det var hennes far, sprang hon upp med ett glädjerop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
