Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Efter arkitekten kärv épå i händerna * sade hon,
så var god och spå mig! Här lir min hand!
— Jag anar att ma bonne önskar- er om samma
grace, inföll åter Anna, måhända oöfvéri?igclt, ty det lät
elakt, mot hennes vana. / /
Den förnäma tonen skärpte i sin tur Litfraus-$yar.
— Fröken Ringa gör min ringa insikt en alltför* J
stor heder, genmälde han.. Men antag att jag är en : ~
spåman; tror ni väl att jag behöfver. er vackra hand för
att säga er hvem ni är och af hvilket silke parcerna
spunnit er lefnadstråd? Det lyckas mig kanske någon
gång att läsa äfven — i stjärnorna. Tillåt mig därför
börja med fröken Anna. Jag läser i hvälfningen af
hennes ögonbryn att hon aldrig skall dela Katarina
Szistovos öde.
Anna rodnade.
— Det var ett mediokert horoskop, yttrade hon,
men jag antager det som ödets beslut.
— Än jag då? utropade Ringa. Blir det min lott
att älska en sadelmakare och dö i ett kloster?
Spåmannen teg ett ögonblick. En ny känsla
strömmade in i hans själ, likt den man erfar när vårens första
fläkt andas in genom den öppnade rutan.
— Jag vet ej — svarade han — hvem fröken
Ringa engång skall älska, men jag läser i löjet på dessa
läppar och den ännu ofödda tåren i dessa ögonvinklar,
att hon skall blifva lycklig och älskad tillbaka. Hennes
lif liknar solskenet; man kan ej fatta det, ej måla det,
ej med ord utsäga det; och likväl förstår ett barn hvad
det är...
— Nej, nu slingrar arkitekten sig undan; det var då
ingen spådom alls, anmärkte Ringa brydd. Så mycken
möda, som jag gifvit mig att porträttera arkitektens näsa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
