- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
102

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade väl förtjent en . b6tr& belöning än solsken och
vackert väder. *\ ’

— Behåll xtei;- fröken Ringa, och när skuggorna
komma, skairsoTbakenet endast klarare lysa genom molnen.

— Mfcn hvad spår då arkitekten åt ma bonne?

; *-VVJåg läser i hennes -hvita hand att hon en dag
>skVl’ få orden »pour le mérite».

’ Den stackars goda Triste-Ruban sökte förgäfves
utgrunda meningen af denna spådom. Men då hon
verkligen hade utmärkt hvita händer, föll det henne in att
arkitekten ville säga henne en artighet, och med denna
tröstande tanke gick hon upp till sitt ensliga rum, för
att hela natten drömma rosende framtidsdrömmar.

Lithau kastade en förstulen blick på Anna och tyckte
sig märka spåret af en sönderpressad tår i hennes
innersta ögonvrå. Kanske bedrog han sig, ty hela hennes
hållning den öfriga delen af aftonen var mycket lugn,
jämn, artig, men något kylig tillika.

Hans val var i alla fall afgjordt nu. Nyckfulla
hjärta! Just därför att denna stolta flicka älskade honom,
vände sig hans hjärta från henne till den andra, som
icke kände kärleken mer än hon kände sorgen och som
kanske aldrig skulle samtycka att binda sitt flyktiga väsen
vid hans. Anna Littow skulle bli hans, så prinsessa hon
var, det visste han nu, ty dämmaren för hennes stolthet
låg likt ett öde uti hans hand; men för denna visshet
bleknade ock hennes tjusning. Ringa åter skulle icke
fråga hans namn, endast sitt hjärta, och detta hjärta var
ännu en bok utan titelblad. På dess första hvita blad
ville han inskrifva sitt namn och lyckas i hvad han själf
förklarat omöjligt — att binda solskenet. ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free