Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fara. Severin tyckte sig se Vicent, gående med
förbundna ögon på ledstängerna vid långa bron, och bredvid
honom stod främlingen från bergen, upplyftande sin arm
för att störta honom i djupet... Drömmen blef så
lef-vande, att Severin plötsligt vaknade och stirrade, ännu
yrvaken, ut i det halfdunkla rummet.
Vincents bädd var tom; hans kläder och mössa
borta. Severin ökvertygade sig att han var ensam.
Allt det ovanliga och underbara, som han så nyss
upplefvat, återkom kör hans kantasi och skrämde honom
med hundrade farhågor. Han steg upp, klädde sig, äkven
han, och skyndade ut för att uppsöka sin vän.
Hans första och riktiga tanke var att Vincent gått
till det hemlighetsfulla mötet utankör grekiska kyrkan.
Han ilade ditåt. Klockan var halk ett. Ingen syntes.
Gatorna voro tysta och kolktoma; endast brandvakterne
smögo sig som grå nattugglor utmed husens väggar på
trottoirerna.
Severin krågade dem om de mött en student ak det
och det utseendet. Gubbarne stirrade trögt och likgiltigt
på honom, likasom ville de säga: gå hem och lägg dig!
Severin upprepade krågan och understödde den med
en tolkskilling. Då tog sig en ak nattens väktare bakom
örat och lät körnimma att han för en stund sedan sett
tre herrar spatsera utåt långa bron.
Severin skyndade ditåt. Äkven här var öde och
tyst. Endast talltrasten sjöng, som i går, uti parkens
blommande rönnar, och på afstånd förnummos de jämna
årtagen af en bortroende båt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
