Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10. Rannsakningen.
Blek och modkälld efter en genomvakad natt, därunder
han i alla möjliga riktningar genomkorsat staden,
för att uppsöka den försvunne vännen, och lika förgäfves
väckt ur deras morgonsömn alla kamrater som törhända
kunde veta något om Vincent Vågbrytaren, begak sig
Severin Björck klockan före åtta på morgonen till rektor,
kast besluten att påtaga sig den största möjliga del i
ansvaret för gårdagens händelser. Så fullkomligt oerfaren
som han var i brottmålsförhandlingar, misströstade han
alldeles icke om framgången ak sitt ädelmodiga svek;
det värsta syntes honom endast att nödgas ljuga, ty däri
saknade han all praktik. Men han beslöt att se
öfver-måttan stursk och trotsig ut, likasom den där verkligen
vore karl att slå en beväpnad patrull på flykten. Stackars
gosse, det var mot hans natur; det var icke Achilles
förklädd till flicka, det var ett barn i Achilles’ rustning.
Trogen denna manhaftiga föresats, stöflade han in
till rektor med ett buller som kom honom själf att häpna.
Men mycket behöfdes icke att afväpna barnet i
hjälterustningen. Rektors första korta fråga lydde: »hvar är
Ek?» — och därmed flög Severin Björcks lejonhjärta
bort på dufvovingar i vännens fotspår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
