- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
300

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta plågade och förödmjukade mig. Jag kände mig
vara en fri varelse, fjättrad i kedjor; jag blef nyckkull
och egensinnig, ja, hvad värre var, jag hycklade icke
sällan en blind lydnad, för att i nästa obevakade
ögonblick djärft öfverträda alla förbud. O, jag var ett mycket
otacksamt barn, jag gjorde min stackars goda mamma
tusen bekymmer!

Vid denna tid kom du, fader- och moderlös, i vårt
hus. Du var lika eftergifven, lydig och god, som jag
var elak och upprorisk. O, min Constance, hvarför lät
du mig alltid råda? Vi upptäckte lånbiblioteket och,
till råga på vår bräddkulla kantasi, anlände till orten ett
resande teatersällskap. Mina goda föräldrar unnade
oss alltför ofta det ovanliga nöjet af ett spektakel, utan
aning om följderna. Vi begynte att justera våra idealer
från Lafontaine med de nya och underbara intrycken
från teatern. Vi voro femton år, när en ångbåt besökte
orten, för att därifrån gå direkt till Stockholm.
Afgångs-tiden var bestämd till klockan tre på morgonen. Efter
en half sömnlös natt, packade vi våra resväskor, smögo
oss ut och gömde oss som okända passagerare på denna
båt. Vi voro fast beslutna att gå in vid kungliga teatern
i Stockholm, förvåna världen med våra talanger och
slutligen, lyckliga och beundrade, räcka vår hand åt
någon Fridolin, Carl Moor, Don Carlos eller prins Hamlet.
Ja, vi hade intet emot att, efter många ömma
svårigheter, lyckliggöra någon ung riddare, tjugu år gammal,
vacker, förnäm, tapper och framför allt trogen i döden;
men skulle icke detta lyckas oss, var du beredd att
blifva Johanna af Montfaucon och lefvande inmuras,
medan jag lika beslutsamt ville blifva Ofelia och med
halmkrans i mina fladdrande lockar störta mig ned i en
brusande flod. Sällhet, kryddad me<\ ömma suckar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free