Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elden, eller att smärtan i handen verkat på synnerven —
han kunde ej läsa själf, man måste läsa högt för honom.
Hvem skulle göra det? Tant såg icke, mamma ville
icke, pappa hade alldeles för litet tålamod. Följaktligen
blef jag själfskrifven lektris, och då läsningen alltid
skedde i mammas närvaro, kunde själfva förtalet ej hafva
någonting däremot.
Så förgingo dagarna före jul. Den grofva,
förskräckliga handen, som så länge varit min fasa, blef
småningom allt mindre vederstygglig, ju mera bekymmer den
kostade mig. Hvarför skulle jag dölja, att där småningom
uppstod ett slags tyst aftal mellan oss att fördraga
hvarandra? Kalla det icke vänskap; jag har hört sägas att
vänskap mellan en ung karl och en ung flicka är endast
en mask, hvarunder en annan känsla gömmer sina
rodnande kinder. Icke det minsta ord ditåt undföll oss —
det hade varit ett pärlstickeri att bedraga mammas
censur, och ord betyda så litet — men icke ens en
blick, jag hade så när sagt icke en tanke. Jag har förut
nämnt det förunderliga, att smeden stundom såg ut som
en man om tjugufem, högst trettio år, stundom åter
betydligt äldre. Jag märkte nu att detta berodde af
färgen på hans hy. Hans drag buro ett eget uttryck,
som kunde passa för flera åldrar. Han var icke vacker,
icke ful, han såg ut som en pröfvad man. Mot min
vilja jämförde jag honom med min forna kadettflamma
och förstod att om jag någonsin kunde hysa en varmare
känsla för denne man, icke var det den känsla, som
berusas af sällhet under en stormande vals eller gråter
af vemod vid sista skymten af en bortilande uniform.
Censuren förblef lugn. Mamma hade beslutat antaga
en afvaktande ställning, hennes hotande varning till tant
blef tillsvidare osagd och inskränkte sig till några var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
