Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma allusioner på fröken Kopparkrona. Mot smeden
visade hon sig vänligare, men lika förbehållsam. Öfver
hans person och hans afsikter hvilade fortfarande något
hemlighetsfullt, som mamma hade beslutat att, kosta
hvad det ville, omsider afslöja.
En dag sade hon oförmodadt, när det var fråga
om att brännskador vanligen läkas fortare hos gamla än
hos unga:
— Huru gammal är herr Damm?
— Fyrtioett år, svarade smeden utan betänkande.
Jag häpnade. Fyrtioett år! Jag hade trott honom
vara högst trettioett. — Mamma sände mig en
förstulen nick.
Vi fortforo att läsa. Det var inne hos tant, och
boken var Thiers’ historia om franska kejsaredömet. Det
var en snillrik tafla af ett stort tidehvarf. Vi hade
hunnit till Spanien och Saragossa, när en strid uppstod
bland åhörarne.
— Hör — sade smeden förbittrad — hör den glatte
ministern, hur han försvarar Napoleon och det system
af förtryck, som uppslukade folken! Det är Thiers som
banat väg för det andra franska kejsaredömet.
— Men min bästa herr Damm — inföll tant
Mirabeau, som var en beundrarinna af Napoleon I — hur
vill ni att en jätte skall gå genom skogen utan att
trampa myrorna under sina fotter?
— Förlåt, madame, svarade smeden, men vår tid
erkänner ingen annan jätte än intelligensen, och denna
stormakt förtrampar icke, den upplyftar folken.
— Var då icke Napoleon I en intelligens af första
rangen, min herre?
— Af första måhända, men icke af högsta rangen.
Jag har sett högre stormakter: Alexander von Humboldt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
