Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarken tycks höra eller se något annat än ett partitur
med noter, som han oupphörligt studerar?
Ingen kände honom. Ingen hade hört honom yttra
ett ord. Förmodligen en gammal musikus, hvilken slukar
noter, liksom en annan slukar tidningar, och hör inom
sig en hel orkester. Vi öfverenskommo att enkelt titulera
honom Bisam.
— Men då äro vi likväl tio, återtog vår räknande
fröken.
— Nej, anmärkte kapten Videstrand. Har min
nådiga fröken någonsin med sin närvaro hedrat en
ångbåt i hvilken del af världen som helst, utan att
lyckliggöras med det angenäma sällskapet af en tysk
handelsresande?
— Ni har rätt. Vi ha två.
— Herrarne Seiffe och Dattelbaum, som dela sin
dyrbara tid mellan beundran för damerna, affärsanbud
till konsuln och »was anzubeissen», hvilket sistnämnda
hvarannan timme anses behöfligt för sjöluften.
Sedan sällskapet sålunda kommit till den lugnande
siffran af jämna dussintalet, hade man, obesvärad af alla
onda aningar, satt sig till aftonmåltiden, då vi hörde
fröken Hemming med halft uppriktig, halft skämtsam
bestörtning hviska till sin bror:
— Men vi äro likväl tretton vid bordet!
Det kunde icke förnekas, vi voro verkligen tretton.
Den olycklige, som sålunda mot sin vilja störde vårt
lyckliga lugn, var ingen annan än Hengists
befäl-hafvare, kapten Möller, hvilken vi glömt att medtaga
i räkningen. Man kunde anmärka, att därest han
medräknades, borde äfven besättningen och betjeningen
uppföras på ödets debetsedel, men ack, det kunde ej
bortresoneras, vi sutto tretton vid bordet. Någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
