Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste hända. Halfva sällskapet gick med mystiska tankar
till hvila.
Riktigt! Tidigt följande morgon hördes propellern
hejda sitt enformiga kalatrapp, kalatrapp, därefter
tvekande börja ånyo, så åter tystna, åter börja och slutligen
förstummas — väl icke för alltid? Vi befunno oss på
öppna sjön, vi kände ingen stöt, icke den minsta vagg-
ning; hvad var då orsaken till denna oförmodade paus?
Trettontalet naturligtvis.
Efter en stunds väntan segrade nyfikenheten.
Hytternas invånare visade sig i trappgången, frågande en
half-mornad städerska hvarför man stannat.
— Mist, var svaret.
Ingenting värre! Några begåfvo sig åter ned, andra
till akterdäcket. Misten låg rundtomkring fartyget,
skinande röd i den uppgående solens strålar och så tät, att
man icke kunde urskilja något på en kabellängds afstånd.
Man befann sig utanför Dagerort, det var icke rådligt
att rusa blind t in i tjockan.
Tiden led till kaffebrickan, till frukostbordet, till
middagsmåltiden; allt kvarlåg samma orörliga, täta
molnbank öfver himmel och haf. Passagerarne blefvo otåliga
och frågade kaptenen när han trodde sig kunna
fortsätta färden.
— Vid första vind, var orakelsvaret.
Olycklige ångbåtskaptener I Jag påminner mig en
sådan alltid lugn, alltid godmodig gentleman. En af de
talföra damerna hade uttröttat honom med de vanliga visa
frågorna, när hon slutligen uttryckte sin förundran öfver
att icke återfinna fartygets förre befälhafvare, en gammal
bekant till henne.
— Hvar är nu kapten C.?
— Han är död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
