- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
19

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Augustas hallon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi räckte hvarandra handen höfligt, kyligt. Två
barkstycken, drifna af strömmen, kunde ej mötas
likgilti-gare än vi. Darrade hennes hand? Jag nästan inbillade mig det, men det var af en förtrytelse, hvilken
återspeglade min egen. Ännu samma kväll ville jag befria
oss båda från denna odrägliga börda.

Tjugu blickar voro fästade på oss. Man hade
för-beredt sig på återseendets ömma ögonblick som på ett
publikt spektakel. Denna gång, tog man för afgjordt,
skulle vi kyssas utan befallning. Men nej, våra spejande
anhörigas väntan blef sviken. Hvilken köld! Hvad skulle
detta betyda? Skulle de unga under fyra års skilsmässa
hafva glömt hvarandra eller kanske, hvar på sitt håll,
förälskat sig i en obehörig?

Affärsmoster, alltid fyndig, gissade orsaken, såsom
hon gissat vår kyss öfver hufvudet med dess
handgripliga följder en gång förut.

— Våra kära barn — anmärkte hon med en
omtanke för våra blygsamma känslor, hvilken förtjenat
en bättre tack — våra kära barn ha troligen mycket
att säga hvarandra efter en så lång skilsmässa. Se
här, mammas rum står tomt. Vi skola ej misstycka en
så rättmätig önskan som att språka en halftimme utan
vittnen.

— Behagar du? frågade jag Augusta, för att ju
förr desto hellre kunna säga till henne: var fri, jag ämnar
icke längre besvära dig 1

— Nej, svarade hon kort.

— Som du vill, sade jag.

Hennes svar hade som en frostig marsvind bortblåst
mina första anlag för mildare känslor.

Emellertid blef förlofningen icke bruten, hvarken
denna kväll eller en annan. Huru detta var möjligt, vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free