Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Augustas hallon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ej åtaga mig att tillfredsställande förklara. Vid vår
ålder den tiden älskar man knappt någonting så högt
som friheten. En trång sko, ett olägligt besök, ett hinder
för en tillämnad utflykt kan bringa en till förtviflan.
Och likväl händer det oftare än man tror, att två unga
människor kunna i många år bära den mest tryckande
af alla kedjor, en olycklig förlofning, utan mod eller
kraft att afkasta bojan. Var det något hos mig, eller
var det något hos henne, som darrade för en afgjord
brytning? Jag vet icke, jag vet blott att vanan är en
makt och att, när hela ens dominerande omgifning tager
förhållandet för så afgjordt, att någonting annat aldrig
kan komma i fråga, fordras antingen en stark vilja eller
en oförutsedd puff af ödet, för att afslita en så intrasslad
härfva. Vi fortforo mer än ett helt år efter min
återkomst att känna oss som hopplösa slafvar under
affärs-mosters räknekonst, utan annan utsikt till räddning, än bröllopets uppskjutande till en ändlös framtid, när vi
kanhända båda blifvit gamla och grå. Och under detta
evighetslånga år fortforo vi att mötas med samma köld,
som endast afbröts af stickord, förtreter, å min sida
vrede, å hennes tårar. Allt noga öfvervägdt, befarar
jag nästan att fåfängan spelade en roll i denna olyckliga
komedi. Ingen af oss ville anses ha brutit sitt snart
tioåriga löfte. Båda väntade af den andra första ordet,
och emedan det uteblef, fortforo vi att plåga, förtreta
och afsky hvarandra.
Slutligen kom den ödets blixt, som ju måste komma,
där luften varit så länge laddad. Han kom — såsom
detta slags åskdunder oftast kommer — sakta smygande
fram mot intet anande offer. Det var en så föga
märkvärdig företeelse som en nybakad vicehäradshöfding,
hvilken infann sig på orten för att förestå den lediga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
