Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den evige studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 0, det skall lyckas mig, om icke nu, så i nästa
århundrade. Hvilken vällust! Man skall smäda och
förakta mitt namn. Finns det något lycksaligare, än
att förstöra sin ära, som två lättrogna sekler efterstafvat?
Den dag, när jag blifvit öfverbevisad att icke hafva
samlat mina ryktbara läsarter ur tjugu två handskrifter
från åren 349 till 1254, men att i stället hafva
korrumperat texten till förmån för Antikrist på den romerska
stolen, den dagen har också jag till sist funnit ro!
Och den besynnerlige mannen utsträckte lidelsefullt
sina båda armar, likasom efter ett fjärran mål af den
högsta sällhet. Därpå fördystrades åter hans drag, hans
armar nedsjönko, han dignade kraftlös ned på stolen vid
skrifbordet.
— Men — fortfor han tvekande — det är ännu
långt, långt, långt till hvilotimmen, och jag är så trött.
Om jag blott ägde Origines’ codex! Eller blott Hesychii!
Eller Athanasii! Det finns endast en afgörande
auktoritet, och hvar skall jag finna den? Jag vet, att Sveriges
Gustaf Adolf bortförde från Miinchen den handskrift jag
framför alla andra behöfver. Jag har sökt den förgäfves
i alla Skandinaviens arkiver, förgäfves i Åbo. Och den
måste dock finnas, den måste, måste ... Men hvar ?
Under dessa ord hade Mullers blick blifvit allt mera
frånvarande, han tycktes fullkomligt hafva förgätit min
närvaro, och vid den sista, knappt hörbart uttalade frågan
hade han inslumrat vid bordet, med hufvudet stödt emot
högra handen. Han kunde dock sofva, denne rastlöst
forskande man, men han sof ej som andra, han sof med
öppna ögon ...
Jag smög mig bort och hörde klockan i
domkyrkotornet angifva midnatt. Sömnen flydde mina ögon; jag
tyckte mig ännu höra samma förtviflans suck från rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
