Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i örat, svarade hon honom så högt, som en
välkonditio-nerad elev i en dansskola aldrig bör svara:
— Gå hem och ät torra sviskon!
Sedan dansmästaren förgäfves anlitat alla finter i
sin långa praktik för att få bukt på denna ostyriga elev,
förlorade han allt hopp att kunna dressera ekorren. Man
hörde honom säga i höjden af sin indignation:
— Hon ruinerar mig, hön förstör mina elever med
sitt bondaktiga uppförande. Jag vågar knappt mera säga
henne en enda reproche; hon vöre i stånd att svara mig
med en örfil.
Det må lämnas osagdt, om han ej haft skäl för sin
fruktan. Men jag vågar påstå att det var förtal, när
man i staden berättade att Drifva lagt krokben för
pojkarne och luggat dansmästaren. Att hoppa kråka i
masurkan var redan nog att bringa en nitisk danslärare
i förtviflan.
En dag, när hon på detta sätt fullständigt förbryllat
skolan och läraren, fattade Drifva midt i lektionen hatt,
kappa och öfverskor, nickade åt kadriljen och sade:
— Adjö, nu går jag!
Froste gjorde ett försök att följa henne, men
återhämtades med polis från förstugan och såg från denna
dag ut som ett offerlamm i kadriljen.
Drifva gick, kanske med något klappande hjärta vid
tanken på hemkomsten.
— Jag har gått hem från dansskolan, sade hon
så ogenéradt som möjligt, och därvid slog hon omkring
sig med båda armarna, som pojkar göra för att få
värme i kölden. Det var kallt, och muffar voro ännu
en okänd lyx.
— Är det i dansskolan du har lärt dig att fäkta
med armarna som en färgareskylt? frågade moster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
