Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, icke med armarna, men med benen, sä här!
svarade Drifva.
Och nu härmade hon herr Remahls battemanger på
ett sätt som kunnat narra en kalif att skratta.
— Jag fick ondt i fotterna af att beständigt vrida
dem utåt. Och så är det väl bäst att sluta, tilläde
rymmerskan.
— Sluta? Hvad vill det säga?
— Moster sitter så ensam, när jag är borta. Jag
kunde hjälpa med nya drällen ... och manglingen ...
moster vet huru Lisu slarfvar med tvätten.
Drifva var oemotståndlig, när hon satt sig för att
vara det.
— Sluta skolan? upprepade moster Lucia i något
mildare ton. — Barn, hvad skall jag göra med dig?
Hur i alla tider skall jag få dig till folk?
Drifva hvisslade och knäppte med fingrarna.
— Jag skall spela fortepiano!
Det var en utväg. Drifva skulle spela fortepiano.
Staden var musikalisk, här spelades nästan lika ofta fiol
och piano, som här spelades kort. Drikvas lärarinna blef
en fattig flicka, lika ung som hon själf. Noterna
in-plantades, skalorna aftrummades.
— Nu skall du minnas att flytta tredje fingret öfver
tummen, och akta dig att lägga tummen på de svarta
tangenterna!
Ja, det ville Drifva nog minnas. Men hur det var,
råkade tredje fingret förglömma sig, och tummen
förirrade sig på det fridlysta området.
— Du skall minnas, att D dur har kors för f och
kors för c, men B dur har b för h och b för e.
Omöjligt. Drifva ramlade på, som om aldrig kors
eller ben hade funnits i denna världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
