- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
89

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Sluta? upprepade moster Lucia, som ej hunnit
glömma dansskolan. — Kommer aldrig i fråga. Det
skall bli folk af dig; alla finare flickor spela fortepiano.
Men du har en för ung lärarinna; jag vill tala med
mamsell Hagtorn.

Och Drifva begynte spela för mamsell Hagtorn. Det
var en fruktansvärd buse, regelrät som den linjal, med
hvilken hon brukade knäppa sina elever på fingrarna.
Första vitsordet innehöll: anlag inga, flit tvifvelaktig.
Men Drifva skulle lära sig spela fortepiano, och hon
spelade fortepiano. Samma skalor med kors och ben,
samma fingersättning, samma räkning: ett, tu, tre, fyr,
samma tortyr med strukna och ostrukna oktaver, ett
streck i hufvudet, två på halsen. Cramers klaverskola
angreps med bäfvan, Rhodes andante misshandlades,
Diabellis »Goldene Jugendzeit» frampressade öfver Drifvas
läppar den tysta sucken: ack, om jag vore fyrtio år!

Hagtorn var obeveklig. Jagad till det yttersta, föll
Drifva till bönboken:

— Söta, goda mamsell, jag är så rysligt dum, jag
kan aldrig få bena på rätt; kanske skulle vi sluta?

Nej, Hagtorn hade lofvat moster Lucia att göra folk
af vilddjuret, Hagtorn var obeveklig.

— Det vore väl märkvärdigt, om jag ej skulle spela
dig på flykten! tänkte Drifva i sitt upproriska hjärta.

Och nu begynte hon klappa sönder sträng efter
sträng på det olyckliga gamla lektionsklaveret om fem
oktaver med svarta tangenter där man nu för tiden har
hvita och hvita tangenter där man nu för tiden har
svarta. Det halp icke. Hagtorn knäppte sin elevs fingrar
med linjalen och lät insätta nya strängar.

— Så måtte du väl hafva öron! tänkte Drifva åter
med tyst raseri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free