- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
147

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

streck förbi. Tiggarne undrade på ropen vid landsvägen,
gingo dit, men funno endast hjulspåren utför sluttningen
och spåren af hästarnas hofvar. Gumman på vägen såg
intet och hörde något buller, som hon icke förstod.
Pilten betraktade hästarna, glömde dem, när han ej såg
dem mer, och fortsatte att bygga sitt stall på vägen.

— Hvad var det? frågade tiggarefadern.

— Ajatar1 kom från skogen och körde förbi, sva*
rade honom den åttioåriga.

Tiggarne drogo följande morgon vidare på sin
vandring. Ingen visste annat än att kommissarien undflytt
till Ryssland, och hans fyra dragoner redo förgäfves ihjäl
sina hästar för att upphinna honom. Men icke långt
därefter återvände Luutnantti från Sverige. Hans första
fråga var om den väna bruden med drottninganamn.
Man sade honom att hon rest med kommissarien ur
landet. Luutnantti tog afsked från krigstjensten och
begaf sig att uppsöka sin trolofvade brud. När han
genomrest halfva världen och icke funnit henne, kom
han en morgon tillbaka till mon. Där hade tiggarefadern
byggt sig ett nybygge icke långt ifrån Toholampi. Luut*
nantti hvilade sin häst vid nybygget, gaf sig i tal med
nybyggaren och berättade huru han sökt kommissarien.
Nybyggaren drog sig till minnes den kvällen, när Ajatar
körde förbi deras eld på ljungen; då gingo de båda att
leta vid Toholampi. Här funnos ännu de djupa hjulspåren,
en hästsko låg i gyttjan vid stranden, ett silfverarmband
hade fallit ur vagnen och låg till hälften i vattnet.
Luutnantti igenkände armbandet, det hade varit den väna
brudens med drottninganamn. De sökte och sökte i sjön,
men där fanns ingen botten; hvad skulle där finnas?

1 Körarinnan, elt ondt väsende, som ledde jägaren vilse
i skogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free