Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trollpacka, ifall hon motsvarade faderns beskrifning, hade
förblifvit osynlig; Stanislas hade icke sett henne sedan
uppträdet vid forsen. Hvad gick åt honom?
En morgon tidigt, medan jag drack mitt te, anmälde
betjenten ett besök af herr Barthold. Jag tillhörde »den
höga adeln», om hvars gunst han särskildt var angelägen.
Han hade gjort några försök att förnya vår bekantskap
från forsen, men blifvit afvisad på ett sätt som icke
uppmuntrade att fortsätta försöken. När han inträdde,
lät jag honom stå vid dörren och frågade hvad han
ville.
— Herr baron — sade han — har varit så nådig
och hedrat mina föreställningar med sin höga närvaro.
— Ja, jag har sett er som slaktare och hoppas att
icke mera se något så afskyvärdt. För öfrigt är jag
ingen baron; kalla mig kapten 1
— Som herr kapten befaller. Unge baron Stanislas
har den lyckan att stå under ert beskydd?
— Han tjenar vid mitt kompani.
— Och är förmodligen icke hemma?
— Han har ridit ut. Hvad är ert ärende?
— Ers excellens... jag ber om förlåtelse, herr
kapten... är i den lyckliga ålder, när man ännu är
ung, men lämnat bakom sig ungdomens dårskaper.
Baron Stanislas är icke så lycklig; han befinner sig
midt i elden.
— Hvad angår er baron Stanislas? Hvad har ni
att säga honom?
— Honom? Ingenting. Man kan icke tala förnuft
med ett krutmagasin. Hans höge beskyddare skall bättre
förstå en far, som vill göra allt för att rädda sitt barn.
— Förklara erl fortfor jag, plötsligt fruktande att
finna nyckeln till en gåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
