Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Europas Hcrkules sände mig en spionerande blick,
för att utforska huru långt han möjligen kunde gå, tog
obedd en stol, satte sig, höjde på axlarna och genmälde
i hviskande ton:
— Han är galen i Lieschen!
Jag svarade:
— Dumheter!
Men han måtte ha upptäckt att nyheten gjorde
effekt, ty han drog sin stol närmare och fortfor:
— Har ni någonsin sett en ung man rädda en vacker
flickas lif, utan att på fläcken förälska sig i henne?
Jag önskade att anmärkningen varit mindre riktig,
men beherskade mig och genmälde kallt, att han denna
gång bortkastat sitt taskspeleri. Stanislas hade icke sett
flickan, sedan hon sprang i strömmen.
— Snafvade, herr kapten! Ni känner kanske min
Pervoj, min lille clown, min pajazzo. Ni minns också,
att baron Stanislas befann sig inom fondridån den kvällen,
när han icke lät halshugga sig. Herr kapten, om jag
varit tjugu år yngre, skulle jag icke rådt honom att
skada mitt rykte så som han gjorde den kvällen. Men
jag har lärt mig att tåla mycket af den höga adeln;
jag har lärt mig att vara ädelmodig, om man behandlar
mig generöst. Kort sagdt, Lieschen var närvarande den
kvällen bakom ridån; jag tvang henne därtill, jag trodde
att hon endast ställde sig sjuk. Det kära barnet, hon
är en kvinna, herr kapten; man får icke tro alla
till-gjorda svimningar. Hon var således där, men kunde ej
uppträda. Pervoj såg henne kyssa er väns hand bakom
min rygg.
— Och en sådan naturlig handling af tacksamhet
anser ni för någonting annat?
Axelryckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
