- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
317

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och hade Mathilde varit from, som ni tyckes önska,
skulle hon icke då, med sitt lynne, ha blifvit en
svärmerska, utan att därför ha blifvit ett helgon? Skulle
hon icke till sina öfriga dårskaper ha lagt fanatismen,
som är den största af alla?

— Herr baron — och vid dessa ord rodnade den
gamle assessorn på ett sätt som gaf honom nästan en
ynglings värme — jag vill icke påtruga någon min
öfvertygelse. Jag menar, att om förståndet bestämmer våra
handlingars mått, så bestämmer hjärtat hela vårt lif.
Detta hjärta är ett djup, som ingen mätt och som ingen
jordisk känsla kan uppfylla ända till brädden. Kasta
däri alla dygder, alla passioner, kärleken icke
undantagen, som dock är den mäktigaste af dem alla; låt alla
känslor som hafva sitt mål uti detta lifvet storma ditin,
och försök, om ni kan, att fylla detta omätliga djup!
Bakom dessa ändliga mål, som tyckas eder omfatta allt,
skall ni ännu finna hemliga skrymslor, obekanta,
fördolda djup, i hvilket något rör sig, som ni icke förstår.
Dessa fördolda klyftor kunna vidgas eller sammandragas
af lifvets intryck, ty hjärtat är mera elastiskt än guldet
och ångan. Detta okända något kan stundom dölja sig
så djupt, att ni icke anar dess närvaro, stundom
uppstiga ända till bräddarna och pocka på lösning. Sof,
om ni kan sofva; detta något skall icke hindra er, om
ej i en dunkel dröm; vakna, och ni skall återfinna det i
bottnen utaf er själ. Det är dock alltid där, oåtkomligt,
oöfvervinnerligt; och om ni än väpnade er med
rustningen af den högsta mänskliga visdom, och om ni än
hvässte udden af tusen de skarpaste förnuftsskäl däremot,
så kan ni icke undkomma det, icke utrota det; det
förblir ändock alltid ert väsendes grund. Vill ni att jag
skall säga er hvad detta okända är? Det är det eviga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free