- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
318

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lifvet, som ni ej kan tillintetgöra, emedan ni är en
odödlig ande, ni som vi alla. Det är en gnista af
någonting högre, som är eder medfödd och som ni
ej kan utsläcka, emedan hon osynlig knyter tillsamman
ert väsende med det ursprung, hvarifrån ni kommit,
och den fulländning, hvartill ni går. Har ni läst
Schubert, Naturvetenskapernas nattsida, tolfte föreläsningen:
om det kommande lifvets krafter, som slumra uti det
nuvarande?

— Jag kan ej påminna mig det.

— Jag ber er, läs denna bok; det kostar eftertanke,
stilen är tungläst, men han skall säga er klart hvad jag
blott kan säga er dunkelt. Han skall säga er huru
den lag, som binder hela naturens kedja, alltid låter,
i hvarje form af tillvaron, den ena, den ofullkomligare
länken bära inom sig ett förebud till den
nästefterföljande och fullkomligare länken i kedjan. I
planetsystemet, i jordformationerna, i växtvärlden, i djurriket,
öfverallt skall ni finna att en högre form af tillvaron
griper aningsfullt in i den lägre. De högsta växtarterna
bära redan ett högre lif i blomningens vemodiga doft;
de ädlaste djursläktena bära i sin blick någonting
mänskligt, och människan själf bär inom sig otaliga sköna,
fast sällan förstådda reflexer af den efterföljande länken.
Har ni sett huru den blödsinniges djuriskt slöa
anletsdrag förädlas, förmänskligas uti dödsminuten? Har ni
någonsin sett den öfverjordiska, förklarade glansen i
ett döende barns ögon? Det är tydligt, att detta okända
högre framträder klarast i öfvergångens moment, ja att
det verkar förstörande på den lägre formen af tillvaron.
Men det framblixtrar öfverallt i lifvet, i snillets högsta
ingifvelser och i den mest okunniges dunkla aningar
— endast så, att det som i ett kommande lif skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free